Kommer att hitta min kärlek

Det finns inga regler när det kommer till kärlek, men en sak är sann, när två personer är menade att vara tillsammans så kommer de att hitta tillbaka till varandra. Och trots att vår historia inte har varit enkel så skulle jag göra om det. Det är värt allt vi har nu. Att våga vara ärlig om dina behov är viktigt för att få en bra relation. Ett visst mått av själviskhet gynnar både dig och din partner. Men sann kärlek innebär också att du accepterar din partner och inte tror att så fort den andre ändrar sig så kommer ni att bli lyckliga. Kärlek kan uppstå när du minst anar det och den kan dyka upp på oväntade platser. Ibland behöver vi bara öppna ögonen och inse att den finns mitt framför oss. Om du vill ha lite hjälp på vägen när det kommer till att hitta kärleken så kan du göra vårt test och se var du förhoppningsvis kommer träffa kärleken 2020. När kommer min O-censur sluta betyda så mycket för mig att det blir lättare för mig att hitta kärlek? Eller är det så som SHM sjunger i “Don’t you worry child” – Heaven’s got a plan for you. Planen är väl att jag ska dö ensam och miserabel, i konflikt med mig själv. Konstant konflikt. Jaja. Jag vägrar dock att ge upp. Men vågar man leta tillräckligt djupt inombords, så kommer man till slut att hitta en ren och ljus kärlek. En kärlek som är ovillkorlig och evig. Det sägs att man inte kan känna någonting för en annan människa, som man inte känner för sig själv. Det var inte kärlek vid första ögonkastet. 25-åriga Mira lever dubbelliv i Libanon. Hennes föräldrar tror att dottern väntar på den rätte och inte har sex före äktenskapet. Men Mira festar och träffar killar. Vi möter också två katolska nunnor som älskar Jesus över allt annat. Men all kärlek är inte accepterad.

Jah är här hihi komsi

2020.08.25 20:37 anmilix Jah är här hihi komsi

Berätta för min empress, Hon sa mi man you go Berätta för världen, berätta hur lurade vi blivit Sa hon och Jah börja tala Låt mig säga
I babylon går du alltid ensam Men lita på mig broder, me är där du är Och med frihet i tanke, broderskap i själ Och ganja i vårt sinne, ska vi förklara.
Förklara hur ditt me fungerar, förklara vilka vi är, hur saker faktiskt fungerar, sprida kärlek och Jah är vägen, inte vapen, inte hatet
Men nu blir jag sådär ambivalent, för jag talar inte alltid i me, vi har alla rädslor, drömmar, sorg - inte vet jag men me vet, man spar inte på Jah
Säg herr polisman och medmänniska Ber dig snälla stanna upp och bara tänka Förstör inte mitt liv Jah ber dig snälla Du har makten att förändra
Men kom ihåg var inte alltför lycklig bland andra, det kommer inget bra och Det är deras väg att vandra Bryr mig alltför mycket om min bror För att låta vemod di tysta
Helt sjukt men mi empress fatta noll och ändå hon sa "kör älskling kör", Fattar inte hur jag haft sån tur, Kärlek du inte trodde fanns man
En gudinna bland folket, helt plötsligt blev jag odödlig man För du vet vem man är man vi har upplevt, vi har sett livets sorger och insikt kommer utsikt Medicin som medicin.
vet knappt ut eller in, det bara flödar, går upp och ner men jag tror Jag har en broder någonstans på jorden som känner vad jag känner, vad jag förmedlar, respekterar.. ganjan och Jahs Kärlek på jorden.
Hur ska vi förklara mina vänner, Hur ska vi förklara hur vi verkligen känner Jag ropar till varje man, varje rasta i Sverige Sprid mina vänner, sprid kärlekens budskap Marijuana är folkets frihet
Förklara detaljer, skillnaden på hash och den gröna, för tro mig dom har inte hört, hört sanning, hört Pfizers lögner, hört Sanofi, Aventis och Lily Merck, dom har upptäckt tricket med serotonin och nu vi lyssnar
På dem, av dem som manipulera marknaden, Med politik, gnidenhet och utan sanning i hjärta.
Nej, me lämnar Babylon bakom och med ödmjukhet stiger fram Framför dig min broder, min moder som ännu Inte sett ljuset, sätt dig, vi pratar
Men me har vissa krav, på oss båda som kan låta underligt för både dig och jag Med öppna sinnen, för både din och min resa Låt oss prata, samtala och förstå
Hur vi mår, hur vi känner
Skada inte mitt eller mina för då får vi problem Har lärt mig av misstag att när det kommer till pengar vill ingen längre ta
Ansvar över sin broders själ, hans liv och hans moral
Nåh han var här för att fylla på sin dosa, Vi har alla varit där, torrt i trakten Tro mig min vän, om du me inte säljer Berätta, berätta för alla Berätta om en man som har sett mer än han borde, berätta
För med rätta har vi anledning att säga, Kapitalet, vi är trötta på att välja
Om du kan relatera, informera, kommunicera Ge ganjah och människor tid att reflektera Om me kunde övertala Jah att låta dygnets timmar växa, hade Jag kunnat växa.
Om du hör, hör budskapet här, lyssna till ditt hjärta, ingen sorg ingen ondska
Åh man önskar vi kunde tala mer, nu tar nån annan fanan
Jag önskar para och nojjan, gick att odla bort Men me vet att sitt ner, ride it out. Snart kommer Babylon och knackar på. Bjud polisman på dans och fråga
När? När Sverige ska vi resa oss, ge mer ge oss spirit i själ ge oss ganja tjugofyra noll Jag slänger ut en till herr talman, och Ken Ring, återkom vid flow
För We måste enas, hitta sanning av varan har vi någon som vill ta ordet, ha ordet
Ibland jag tänker toker dom kommer se dig, Men så kommer röken och me dansar med min dam, bjuder in Jah Ja, Jah hör dig.
Säg Mr Koala, du bröder har, låt mig berätta för mina vänner, semianonymt vad me känner. För me har en känsla att du kan relatera, sprid ordet från me så kanske vi får se Ganjah åt folket,
https://www.reddit.com/useanmilix/comments/ifzamm/en_tr%C3%B6tt_man_med_k%C3%A4rlek_i_sitt_hj%C3%A4rta/?utm_source=share&utm_medium=ios_app&utm_name=iossmf
Är du en av Jah, en av Jah
Ny dag och ny låt, spottar ord om highlife Att andas, att berätta om mig ger Mig Jah inside En annan ganjaman, bara en i mängden
I mig har jag alltid haft ord, oftast för många men broder lyssna, lyssna på musik Musik kommer inombords, Vartefter du ger mor ganja, kärlek hon behöver, vatten, mat och husrum Lovar, lovar att hon ger dig
Glider förbi Farsta, dag in dag ut och längtar längre in men kommer på Vart har me mina vänner, familj och kontakter I VH man, lovar att vi ger dig
All kärlek du är värd, för vit, grön eller brun är inte relevant när bror har svårt med hyran Vi sjunger upp oss på vår färd, till inferno, tså sjung med mig Söderort
Så Herr o fru wisdome, me bjuder upp till dans, vi behöver dina ord, din energi, snälla nu tar vi en chans
Hoppas Random B's hör inne i stan, bjuder in, bjuder upp men missar kliva av Passa på, passa på att må bra
Alla behöver flusha, få in lite näring i kroppen, vi måste tala Att göra såhär för att få ut må inte va kotym Men vad ska en bror göra är ni med haha
Har förlorat en vän, en familjemedlem, Mom du måste hajja, jag måste få tala Du vill inte lyssna, inte höra vad en bror tänker göra
Han tänker inte va tyst, han tänker dela, för om We ska bli bättre lyssna till Jah
Min vän han sa tagga ner, men obekväm han blev, vad ska me säga, talar min sanning och respekterar din men 9 av 12 är me slow
Man vill orka man, du vet vem me är, du har varit här Hela resan, sen me vakna insåg att shit man, du tar beslut på korrupt data
Trust me man, om me kunde hade jag dig besparat lidande men är 8 timmar om dagen, har Spotify, Telenor och tjänster att betala,
A eller D jag ser livet i HD, inga problem man säg till när du är klar, me måste lita på Jah Men sen talar marijuana, om än i fördröjning
För det handlar inte om A, D eller HD, me pratar för mig själv men du vet vad som gäller Vis men inte klok, är vad Babylon säger, Jah har egna vänner
Mina kamrater hur ska vi förklara Murar som rivs, lugnet och rytmen Blir långsam som en ganjaman Saker tar tid, Men det stressar bara dig, jag har egen frid
Så me tänder en, tänder en, tänker på dig.
Min vän, jag vet att schizo inte är bästa promo men vi har en chans att vinna, befria ganja Fucking unique, med ny Intel ska We sprida Jah, kärlek.
Men me skriver, Jah skriver för sitt liv Så nästa gen får tid spendera, på tåg, med familj,med sina systrar och bröder Istället för att tro på lögner
antar Hans Majesty, vad me försöker säga CBD, THC, 80 andra chemicals of nature har inte fel och du Karl XVI Gustaf kan ta del
Kanske är långt tåg av tanke, men sen Empress kom börjar saker att klarna Dom hustlar oss, ger Us alkohol, prozac, benzo tills di är inmurad, sovande folket nu tar We skammen tillbaka
Herr domare, är det här meta nog? Är det här något du vill höra? Från mig, från doktorer skickar dom varma gratulationer, du läser, lyssnar, börjar höra, vad vetenskapen hos folket kan göra
Med ont i nacke och stress ber jag
Light up, Du behöver mer, förtjänar mer Och vill va tydlig, talar inte om ganja
Kul tanke, dina tankar är derivat av andra Slås inte ner min vän, vi har alla vandrat Att någon så ödmjuk är så högljudd Är något du förstår med mer...
Japp så om du min bror vill söka upp mig kör, Hitta mig på Wickr genom min vän gode vän pansartroll för han har mer att lära
JU HÖGRE MAN ÄR DESTO FORTARE RÖKER MAN - PÅ ETT BRA SÄTT!
HAHAHHAGHGAGGGCAGA HOLY SHIT I FEEL LIKE I SPEAK GANJA ALL OF A SUDDEN. REALLY GOTTA GO INSIDE THOUGH.
Wow. Gick lite fort där mina vänner. Insane strain, what, insane in the brain
Men ärligt, me bockar o bugar bakåt till rasta och säger Hej du nye man, hemligheten är GANJA! Men slänger ut en till dig som ännu inte är här, ta det lugnt man. Stressa inte. Hemligheten är att det är så enkelt att odla. Men du förstår va? Du måste vara diskret idiot. Fler? Reddit man. 3. lär yngre generationer 4. Hemligheten är att alla förstår vad de upplevt 6. Du måste skydda dig man
Hemligheten, hemligheten är att Babylon vill hålla ganja tillbaka för att hålla folket nere när marijuana befriar och lindrar, okay tillbaka
Hemligheten Jah få ut den! Få ut den! fortsätt, live o världen behöver veta, åh nej emp helvete snälla min empress jag är en god man
Barn empress, lets have kids, we är redo jag vill odla din ganja happiness med dig
ÖDMJUKHET! Har du inget att säga rök en spliff och förstå mer. Mer realizations. Med ganja kommer du närmre gud haha relax man Mormor Farmor Och nu
Kom ihåg = oavsett var i världen du är, sprid ordet, du är en rastaman ta tråden och tack för att du lyssna
submitted by anmilix to u/anmilix [link] [comments]


2019.10.08 16:55 Loxus Kort biografi han skrev 2006

1991
En vacker försommardag i juni nittiett gick jag äntligen ut grundskolan i Skäggetorp och mitt liv kunde börja på riktigt. Vi sjöng "Den blomstertid nu kommer" i kyrkan, vi kramades och sen åkte jag hem till mitt pojkrum på Gräsgatan i Vidingsjö och lyssnade på "Breaking the law" med Judas Priest. Sedan fjärde klass hade jag gått i Linköpings musikklasser, ett Adolf Fredrik för kommunen där "idéer blir verklighet". Vi var första kullen, en slags försöksgrupp. Märkligt nog var musikklasserna överrepresenterade av kristen höger från dom finare områdena i kommunen, någonting man knappast reflekterade över som tioåring men som man senare i livet inte kan se som något annat än en konspiration. Linköping var en korrumperad stad och maffian hette Filadelfiakyrkan. Fast det låter mer spännande än det var. Att musikklasserna placerades i låginkomsttagarnas Skäggetorp kunde naturligtvis ses som en integrationsplan, att här gjorde man minsann ingen skillnad på folk och folk. Men jag tror att starka krafter ville vinna land åt sitt frikyrkliga imperium. Den profana rockmusiken lyste med sin frånvaro i Linköpings musikklasser, men i övrigt sjöng vi allt från "Combaya" till "Dona nobis pacem". Kanske trodde någon att barn och tonåringar inte intresserar sig för rockmusik, kanske trodde någon att barn och tonåringar anser att musik var bäst för hundra år sen. Andra saker rörde sig i mitt huvud dom åren. Allt man inte fick lära sig i skolan var det som skulle fylla mina år framöver. Och allt lärde jag mig 1991.
Den sommaren var jag i Strömstad med min bästa vän på hans föräldrars landställe. Vi satt på kvällarna vid campingens minigolfbana och drack öl och rökte och träffade tjejer från Norge. Vi lyssnade på "Puls" med Gyllene Tider och vi lärde oss G-dur och C-suss på våra gitarrer. Hemma i byrålådan på Gräsgatan låg biljetter till Guns'n'Roses i Globen och vi kunde knappt tro att det var sant. Livet var rättvist. Jag hade långt hår och bandana, trasiga jeans och vit skjorta. Jag var rödbränd och fräknig av västkustsolen. Tånglukten och dom varma klipporna och cigarettröken och skymningsljuset och norskornas parfymer och mopedolja och nyklippt gräs smakade liv, liv, liv. På blandbanden vi hade i bergsprängaren fanns The Dogs D'amour, The Pogues, Black Sabbath, Poison, Jakob Hellman, Tom Petty, Mötley Crüe, Kiss, Springsteen och Ebba Grön. Jag drevs av en frustration redan då, att jag ville fånga allt, inte låta ögonblicken bara dra förbi. Jag ville skriva låtar som förevigade känslorna jag hade där vid minigolfbanan. Jag undrar vad folk gör med alla sina känslor. Min första sång skrev jag när jag var åtta år. Den handlade om min undulat som dog. Sen skrev jag om det svåra med att vara liten och inte få bestämma själv, om skolfröknars tyranni, om vackra vårdagar och om tjejer och deras märkliga språk. Och nu, utanför den ångande sommarorten Strömstad, var jag redo för tonårsromantiken. Jag var kroniskt kär i vem som helst, i alla väder, alla timmar på dygnet. Jag behövde papper, penna och en gitarr. Jag behövde tacka livet.
Till hösten kom jag, på grund av mina dåliga betyg, in på fjärdehandsvalet Omvårdnadsteknisk linje på Ljungstedtska skolan. Det var inte precis vad jag ville, men det gav mig två givande praktikperioder på långvården respektive servicehus. I övrigt gjorde den skoltiden inga bestående intryck. Vad som verkligen hände den hösten var att jag äntligen blev tillsammans med min stora kärlek. Jag skrev en låt till henne som hette Vintertid. Det var en längre sång än dom jag gjort innan, som tog olika vändningar i musiken och inte alls slutade där den började. En stor sång, tyckte jag. En hörnsten på en drömd skiva. Annars skrev jag inte så mycket än. Inte riktigt. Jag hade högvis med sånger, men dom upplevdes inte skrivna, bara påhittade. Som ord och musik som blivit till mer av dunklet från ett ensamt stearinljus eller av höstkvällen som tagit sig in genom fönstret. Jag önskar att sånger kunde hända på det sättet fortfarande, att dom bara trängde sig fram, men det gör dom inte. För många lager att ta sig igenom nu, antar jag. Nu får jag skriva dom av fragment, hitta trådar som går in i varandra, använda känslor som bara kan fångas i korta rader. Då handlade EN sång om bara EN sak, utan ambition att vara komplex eller mångbottnad. Och särskilt bra var det inte, men mycket känslosamt, och på liv och död.
Och kär var jag och vi lärde oss det goda hos livet tillsammans, vi hånglade i soffor och skaffade oss en referens i kyssar och smaker. När året var slut var jag så fylld av intryck att jag trodde huvudet skulle blåsa av som en champagnekork.
1992
Under våren som följde behövde jag inte bry mig om skolan över huvud taget. Jag hade en tjej att vara kär i. När sommaren kom tog jag med henne till Strömstad igen och vi bodde på Krusenska husets vandrarhem några nätter och sen hos min kompis. Vi rodde över till Norge för att köpa starköl som vi drack på klipporna medan solen gick ner och vi gjorde det mesta man ska göra när man är i Strömstad och är sexton år.
Nu hade jag börjat lyssna på Magnus Johansson. Han är viktig. Han har en värme i sina sånger som jag har eftersträvat. Jag lyssnade också på Perssons Pack. Per Persson och Magnus Johansson tycker jag är några av landets bästa låtskrivare. Jag såg packet i Linköpings trädgårdsförening den här sommaren och dom gjorde ett viktigt intryck. Dom gjorde ingenting på skoj. Det är allvar hela vägen, fredagsfyllorna och landsortsromantiken. Per Persson är Jeppe på Berget. Han lever livet och ställer frågorna sen. Dom som gör på annat sätt kan man inte lita på.
Till hösten började jag på social estetisk linje på Katedralskolan. Jag kom in efter två veckor när fem personer hoppat av. Där lärde jag mig ingenting. Men jag fick nya vänner som satt på andra fik och jag gjorde slut med min tjej och ångrade mig men kom över det vips tio år senare. Andra saker som hände nittitvå var att jag skrev Nån annan och att jag somnade ifrån ett ljus och brände upp radhusets övervåning.
Sen åttiåtta var jag också medlem i ett band som hette Snoddas och vi började nu gå in i en seriösare fas. Vi hade vunnit en lokalbandstävling och fått göra en CD-singel och vi spelade ganska flitigt runt om på fritidsgårdar och studentställen. Vi spelade snabb pop i vågen av Dom Lyckliga Kompisarna. Det var Staffan Palmberg, Tomas Öhman, Anders Johansson och jag och lojaliteten var stark och dom är fortfarande mina närmsta vänner. Vi drog åt olika håll i bandet. Jag ville spela hårdrock eller folkparksrock, dom ville spela mer brittiskt eller Seattle. Men spelglädjen var större än profileringen och vi spelade på alla sätt i alla riktningar bara man fick spela fort. Vi lärde oss stå på scen inför alla sorters publikum och Anders, som senare blev radio och TV-profil tillsammans med Måns, stod för mellansnacket. Staffan, Tomas och jag var kompisar sen fjärde klass och med Staffan hade jag skrivit och lekt fram låtar sen vi var tio år. Han var en intressant låtskrivare, nydanande och oförutsägbar. Till honom skrev jag senare låten Elden.
1993
På vintern nittitre kom Mathias Gurestam till Linköping för att hälsa på Tomas Öhman, dom kände varandra från ett konfirmationsläger i Dalarna. Mathias var från Falkenberg, nästan två meter lång och hade stort krulligt hår. Han var en fixare och alltid spindeln i nätet. Han ordnade en spelning åt oss på Lusthuset i Falkenberg, satte upp affischer på gymnasieskolan och krängde våran singel till alla han kände. När vi kom dit hade han även styrt upp så vi hade en kort spelning i skolans matsal på lunchen, två gig på Lusthuset samma kväll och en akustisk spelning kvällen efter på pizzeria Bon Apetite. På Lusthuset var det nån gymnasiehappening och vi spelade först i cafét tidigt på kvällen och sedan på stora scenen innan kvällens huvudattraktion Ronny och Ragge. I Hallands Nyheter dagen efter stod att läsa: Snoddas och Pökashow räddade avslagen kväll. Great! Vi återkom flera gånger till Falkenberg, både Snoddas och jag själv.
Sommaren samma år spelade vi på Stora Dansbanan på Hultsfredsfestivalen. Det var overkligt att få beskedet om att vi skulle få spela där. Vi var osäkra på om det fanns nåt större man kan vara med om. Vi fick backstagepass och ölbiljetter och i logen stod det mer läsk än man kan dricka. Det var första gången jag var på festivalen och vi bodde på campingen med alla andra från Linköping och våra vänner hade gjort flaggor och plakat. Trots att konserten nästan var den enda timme jag var nykter på är det också min enda minneslucka från den festivalen. Jag var så nervös och så mycket där att jag inte kunde vara där mer. Ulf Lundell spelade samtidigt på Hawaiiscenen. bob hund gjorde en beryktad spelning, också på Stora Dans, och kom året efter tillbaka på den näst största scenen.
På hösten mönstrade jag i Karlstad, drack en laglig starköl, såg på Jurassic Park och fick en frisedel av en psykolog som tyckte att jag skulle söka hjälp. Jag fyllde arton år och Tomas och jag hade gemensam fest på Arbis i Linköping. Jag fick en fin flaska whisky av Mathias som jag senare i hemlighet bytte mot tolv folköl.
1994
En dag när jag satt på Café Siesta på Stora torget, vintern nittifyra, kom Mathias Allén från rockföreningen Rock d'Amour fram och undrade om jag händelsevis ville spela förband till Stefan Sundström & Apache när dom kom till Skylten. Jag hade precis upptäckt Stefans skivor och tyckte det var det bästa som hände just då, så jag sa ja. Jag sa visserligen ja till det mesta och hade rätt mycket spelningar på studentställen, pizzerior, firmafester, bröllop och studentskivor. Men ett gig på Skylten var bra bara det och med Sundström skulle det bli utsålt. Ett stort minus vid den här tiden var att jag alltid blev så otroligt nervös för allting och nu skulle jag alltså gå runt och vara nervös i flera veckor. Det kan ha varit det som höll mig så sjukligt smal. Eftermiddagen när jag klev in på Skylten, som var den enda rockscenen och det absolut coolaste stället i kommunen där alla hårda band repade och alla svartklädda människor höll till och där jag hade hängt sen jag var tretton, så skakade kroppen. Stefan och Apache och Johan Johansson satt i fiket och sa hej. Det luktade speciellt på Skylten av svart målarfärg och scénrök, en spännande doft som gjorde sig bra till skinnjackor och hårspray. Från entréns plåtdörr gick en trappa upp med väggarna tapetserade med turnéaffischer från punkband som spelat där. Mitt i lokalen nån meter från scenen stod en bärande, irriterande pelare som skymde sikten. Numera har lokalen flyttat en trappa ner och målats fräscht vit för att kommunen ska kunna hyra ut den till annat än alternativ musik. Man kan bli galen på hur oöverstigligt svårt det verkar vara att driva en ball rockklubb i Sverige. När jag äntligen hade spelat mina låtar svajade jag av scenen och möttes av Johan Johansson och hans plirande ögon. Bra lirat, sa han. Tack, sa jag. Har du gjort någon demo eller platta som man kan få, undrade han och jag svarade att jag just skulle spela in en demo, nämligen imorgon. Vi bytte nummer och när jag återfick balansen i kroppen var jag den lyckligaste mannen på jorden. Johan Johansson hade spelat trummor i KSMB, han hade gjort låtar som jag avgudade och han hade producerat Stefans senaste platta. Nu hade han mitt nummer och jag hans. Dagen efter åkte jag till Askersund där jag bokat två dagar i en dansbandsstudio och vi spelade in min första demo. Första låten var Nån annan. Det var Rille Krantz på gitarr, Helena Tagesson (som syns på omslaget till Dans med svåra steg) på sång, P H Andersson på fiol och min farsa på bas. P H blev sen min följeslagare några år framöver. Jag tog studenten och lovade mig själv att aldrig mer sätta mig i en skolbänk. Med reservation för visskolan i Kungälv som jag sökt till. Kom jag inte in där skulle jag nog ha tagit ett jobb som kampanjartist åt sossarna i Linköping som jag blivit erbjuden. Men jag kom in utan att egentligen veta vad det var jag sökt till. Nåt skulle man söka och jag kunde bara se det som alternativ. Anders kom in på teaterskola i Hudiksvall? och det blev alltså dags att splittra Snoddas. Vi spelade in åtta låtar på en demo och släppte den på vår sista konsert på Skylten i slutet av den varma fotbollssommaren.
Nu följde en termin på folkhögskola med allt vad det innebär av rödvinsdrickande och djupa samtal och nylonsträngade gitarrer och lapsangte och vänsterrörelse. Vi hade utsikt över Bohus fästning och frossade i Cornelis och Fred Åkerström. Jag lärde mig framför allt att utveckla mitt gitarrspel och så var jag hemligt förälskad i nästan alla tjejer på teaterlinjen. Man var så långt från verkligheten där att det tog tre dagar innan jag hörde talas om Estoniafärjan. Jag slutade efter en termin och flyttade hem igen.
Johan Johansson ringde ibland och kollade läget och jag skickade honom låtar i den takt jag skrev dom, men han tyckte jag var för ung för att göra en platta än så länge, men när det var dags ville han gärna hjälpa till. Det lät bra, tyckte jag.
1995
Jag hyrde min första lägenhet i andra hand på våren nittifem. En etta på Gamla Tanneforsvägen med balkong och stora vindsutrymmen på sidorna som gick att inreda. Det var nästan en liten trea. I köket hade jag skrivbord och elektrisk skrivmaskin och här skrev jag dom flesta låtarna till min första skiva. Jag levde extremt billigt och försörjde mig hjälpligt på småspelningar här och var. Jag spelade ofta på Flamman, en studentpub och på Lazlo´s pizzeria i Hjulsbro. Ofta ihop med P H. Jag var också i kontakt med folk från Bona, en kommunistisk folkhögskola utanför Motala, som ordnade musikkaféer och kulturkvällar. Jag spelade på en bröllopsfest i Borkhult som var minnesvärd, även om få troligen minns nånting. En gång spelade jag för internerna på Roxtuna-anstalten och en annan gång på Postens firmafest. Det var en bra skola. Jag behövde spela mycket för att bli bättre och för att ha råd med hyran. Det vanligaste gaget var mellan femhundra och tusen kronor svart och fri öl.
På hösten fick jag jobb tre dagar i veckan på en liten firma som hette Kärna Reklam. Jag ritade kartor och planlösningar till broschyrer åt Stångåstaden, ett fastighetsbolag. Det var bara jag och chefen, Göran, som jobbade där. Vi hade ett kontor i Konsert & kongress. Jag lyssnade mycket på Ola Magnell, Cornelis och Lundell när jag jobbade och trivdes bra.
1996
Mathias flyttade till Stockholm vintern 95-96. Till Götgatan 81.Det var en stor etta med högt i tak, fiskbensparkett, ornament i taket och ett typiskt söderkök. I rummet hade han ställt en säng, en stor rosa soffa, ett rejält soffbord, en hylla med skivor och filmer och några flyttkartonger. Väggarna var vita sånär som på en klunga bilder på vänner. Jag kom upp för inflyttningsfest. En råkall vind svepte över Götgatans blaskiga asfalt den kvällen. Jag och en polare gick till Ica Ringen för att köpa inflyttningspresent i form av diskborste och toapapper. Jag minns hur stort jag tyckte det var att Mathias skulle bo på Söder, så nära till allt att han knappt skulle behöva ytterkläder. Han var typen som alltid sa att det ordnar sig, och så gjorde det det. Han sa att stålar är inga problem, vilket blev vårt motto även om vi aldrig hade några, eller just därför.
Det var en bra fest med mycket folk. Hallen var överfull av vinterjackor och kängor. Vid tretiden hade polisen varit där för andra gången och festen hade lugnat sig. Några låg och sov i sängen, andra satt i soffan med sina vinglas och började bli eftertänksamma. Mathias bad mig spela några nya låtar och jag gjorde det. Jag spelade Kom änglar och Vårdag i november och Av ingens frö. Vid väggen på golvet vid hallen satt Johan som jag aldrig träffat förut. Han hade just kommit från nån annan fest. Han hade långt, ljust hår och glasögon och en lila schal runt halsen och en snygg tjej som hette Emma. Jag märkte att han gillade Kom änglar. Efteråt började dom fråga om jag skickat nåt till skivbolagen, om jag ville göra en platta och hur jag tänkte. Jag hade varit dålig på att få iväg demokassetter. Jag drömde, men var också rätt nöjd med dom spelningar jag hade. Men Mathias hade visioner och en idé växte fram klockan fyra på morgonen. Han och Johan skulle starta ett eget skivbolag, ett handelsbolag. Det började göras överslag, det jämfördes, det frågades och spånades. Jag trodde nog innerst inne inte alls på idén, men lät planerandet fortgå. I teorin lät det kul. Som att planera ett bankrån bara för att stretcha sin kreativitet vid femsnåret på morgonen. Och snart var festen slut och jag somnade på den rosa soffan.
Dagen efter åt vi brunch på VC på Skånegatan. Ett nytt begrepp för mig, fanns inte i Linköping. Jag åt amerikanska pannkakor med lönnsirap, äggröra, bacon och prinskorv med juice och kaffe. Mathias och Johan hade inte släppt idén. Det måste funka, sa dom, och vi gjorde överslagen igen. Hur mycket pengar kan vi skrapa ihop och från vilka? Hur många skivor borde vi kunna sälja utan distribution? Vad kan det kosta att göra en skiva om vi använder oss av kompisar som kan spela gratis? Tiotusen? Tjugo? Hur gör man? Hur blir rullbandet man spelat in på en CD-skiva? Vad är mastring? Vi bestämde att vi skulle kolla upp en del saker men ingen kände någon i branschen. Johan Johansson vågade jag inte ringa. Han skulle bara säga att vi borde vänta och det kunde vi inte.
Mathias ringde några dagar senare och föreslog att vi skulle ta med Filip Adamo, hans syssling, i projektet. Jag visste vem han var. Hade träffat honom på Stockholms filmfestival en gång, dryg och otrevlig. Men han hade en del kontakter antog jag, så okej, men det blir strictly business. Filip ville vara med. Han hade hört mina demokassetter och förstod ingenting av vad som var bra med dom, men om det nu var så att dom sålt i Linköping i femhundra exemplar så tänkte han inte missa chansen att vara med i skivbolaget. Filip visade sig vara den kreativa energi vi behövde, en galning som inte såg upp till någon och som inte var rädd att göra bort sig eller hamna i konflikter. Vi hamnade i konflikt, jag och Filip, hela tiden och han vande sig vid att jag slängde på luren i hans öra. Under tiden utvecklade vi en stark vänskap. Mathias var den ansvarsfulla som höll i själva handelsbolaget och ekonomin och stoppade mig och Filip när vi svävade ut. Johan var diplomaten och psykologen som försökte sänka våra röster under våra möten. Vi döpte bolaget till Elvira, vilket var min idé, och jag minns inte varför mer än att det lät vackert. Vi hade vårt första bolagsmöte i min etta på Gamla Tanneforsvägen. Där satte vi upp punkter på ett papper om hur vi skulle gå till väga, hur vi skulle dela inkomsterna och frågor om sånt vi inte visste och behövde ta reda på. Det var vårt skivkontrakt, två handskrivna A4, med instuckna interna skämt. Nu kunde vi börja jobba. Vi bokade den billigaste studion i Linköping, en helt nystartad som drevs av yngre och mer oerfarna personer än oss. P H var med, han gick då på Lunnevads folkhögskola och kände en trummis som gärna hjälpte till, Johan Aronsson. Helena Tagesson hade en lillebror, Kalle, som vi hört var begåvad på piano och jag frågade honom och han sa ja. Några basister kände vi inte, Anders bodde i lund nu och Snoddas var historia, men jag hade en vän från skolan i Kungälv, Martin Söderström, som var en hygglig gitarrist och vi tänkte att det är ungefär samma sak. Bara färre strängar att hålla reda på. Där hade vi bandet och studion. Vi repade en eftermiddag på Lunnevad och gick sen ner i den lilla källaren där studion låg och började spela in. Teknikern var nån som studion hade använt sig av förut och vi litade på dom. Det visade sig att han nog mest spelat in hårdrock och han spelade in skivan med gate på alla kanaler. Gate är en effekt som eliminerar brus genom att sluta signalen direkt efter ett instruments tillslag. Det går att använda om man spelar in Metallicas trummor, men låter inte lika bra på en nylonsträngad gitarr. När allt var inspelat, och det som lät konstigt förklarats med att "det fixar vi i mixen", var det dags att mixa. Omslaget gjorde jag på kvällarna på Kärna Reklam. Anton H le Clerqc hade tagit bilderna, han var en eldsjäl i Studiefrämjandet där vi repade med Snoddas som alltid stöttade oss och mig och jag har mycket att tacka honom för. Han var också fotograf på Östgötacorrespondenten. Elvira var så gott som klara med planen för tryckandet, pressandet och releasen av plattan. Men när jag kom hem och lyssnade på vad vi åstadkommit under fem dagar i studion så grät jag. Det lät inte ens i närheten av en skiva. Pengarna var egentligen slut och tiden knapp, men jag lyckades övertala Elvira om lite mer av båda för att ta tapen ner till Tranås, där vi spelade in Snoddas-singeln, och mixa om allt. Mats Axfors var tekniker och han räddade den katastrofala inspelningen bäst han kunde.
I maj kunde vi stolta plocka upp ett av femhundra exemplar av "Dans med svåra steg" ur kartongerna på Gamla Tanneforsvägen. Tvåhundrafemtio ställdes i ett av mina vindsutrymmen och den andra hälften delades upp mellan Elvira för att följa med till Stockholm. Jag sa upp mig på Kärna reklam och vi hade spelning med release på ett utsålt Skylten. Kalle hade varit bortrest och kom mitt under konserten rakt upp på scenen. Vi krängde nästan hundra skivor redan första kvällen. Sen hade vi fest till morgonen.
Flera skivaffärer i Linköping hjälpte oss att sälja skivor under disk, några tog sig till och med besväret att sälja den vitt. Den blev ganska efterfrågad och vi blev tvungna att beställa nya. Pengarna vi fick in som skulle gå till Elviras gemensamma kassa behövdes till hyror och mat och krogbesök och i Elviras kassa växte bara streck på hur mycket alla var skyldiga. En kartong skivor glömdes i en telefonkiosk, en annan på nån pizzeria. Det var ingen väldig ordning men alla hade vi oftast en hundring i fickan och alla var glada.
I juli ringde P H och berättade att han hade en trea på gång i Fruängen söder om Stockholm. Han hade inte råd att bo där ensam men om jag på en dags varsel kunde säga att jag ville hänga på så kunde han tacka ja. Fruängen hade tidigare inte funnits med i dom drömmar jag hade om huvudstaden, men jag tänkte att om jag inte sticker nu kanske jag aldrig kommer iväg. Så jag sa ja och i augusti flyttade vi in på Fruängens kyrkogata. Det var en kantor som bodde där innan och lägenheten var kyrkans och satt ihop med deras lokaler. Vi fick nycklar som tog oss in i alla utrymmen och kunde därför genom en hemlig kulvert ta oss in i kyrkans ungdomsgård och spela pingis där hur mycket vi ville. Vi hade ett stort vardagsrum med parkettgolv och balkong, varsitt sovrum och kök med diskmaskin och toa med tvättmaskin. Och under Guds tak. Man kan inte bo bättre. Men nu behövde vi mer jobb. Elvira hyrde en lokal på Tegnérgatan där dom inte fick bo utan bara arbeta. Så där bodde dom alla tre plus en till och då och då flickvänner. På samma gata ligger Krogen Tre Backar där man kunde få spelningar om man bara tog hand om allt själv. Filip hade skaffat spons på en alkoläsk så vi kunde trycka affischer med deras logga nere i hörnet och vi affischerade över stan och folk kom och Elvira satt i kassan och tog fyrtio kronor i inträde.
Nu ringde Johan Johansson. Han hade fått en skiva jag skickat. Bra, tyckte han. Bättre än han trodde. Han tipsade om att vi borde kontakta KonTur, ett bokningsbolag som bokade honom, Sundström, Staffan Hellstrand och Kjelle Höglund. Vi borde också slå en signal till MD musikdistribution, tyckte han, så att skivaffärer landet runt kunde beställa plattan. Sakta i backarna, tänkte jag, men vi gjorde som han tipsat om. På KonTur mötte vi Stefan Lilja och Hans Hjort. Hjort var stor och skäggig och rökte oavbrutet och såg ut som jag tänker mig att alla i skivbranschen såg ut på sjuttiotalet. Lilja var mindre och mycket sympatisk. Dom sa att om vi får MD med oss så kunde dom tänka sig ett samarbete. På MD sa dom att om KonTur bokar så kunde dom hjälpa oss med distributionen. Det var en bra eftermiddag och vi gick och åt kebab på Wendys i Hornstull.
Och där låg Stockholm. Distinkt med sitt vatten och sina torn. Lockande med sina skeva gator och sitt myller. Destruktiv, kreativ och självklar. Jag kan min Bellman och såg hans värld, jag kan min Evert Taube och såg hans hem. Jag kunde kyssa stadens fötter för alla äventyr den redan gett mig. För alla vackra namn, för alla vackra platser. Jag visste att jag var här för att stanna. Jag hade givits en fast punkt.
1997
Johan Johansson fortsatte hjälpa till. Han tipsade Nenne Zetterberg på P3 om min musik och hon nappade och vi skulle plötsligt spela in P3 Live från Cornelisrummet på Mosebacke. Cornelisrummet är ett litet rum som tar in allra, allra högst åttio personer och där hänger Mäster Cees väst med gammalt tobaksfras i fickorna. Om man har en släng av klaustrofobi, vilket jag har, är det ett obehagligt rum att vistas i när det är fullt. En gång såg jag Ola Magnell spela där och jag satt längst fram med fötterna på scenkanten och knäna i hakan. Jag hade svårt att andas, svettades och mådde illa. Men när konserten var slut ville jag bara sitta kvar och göra om det. Man blir odödlig när man klarat av en stund med sina nojor. Från Cornelisrummet har man utsikt över Slussen, Gamla Stan och Riddarholmen. Det är en vacker plats i Stockholm. Nu skulle jag spela där. Benen ville inte gå dom sista meterna uppför Hökens gata när jag var på väg till soundcheck. Jag övervägde tanken att sätta mig på ett tåg till Göteborg för att vara helt säker på att inte behöva spela. Folk hade nog blivit förvånade. Kvällen innan hade jag varit så stirrig att jag börjat dricka rödvin med en tjejkompis som var på besök och sen hade vi sex, så nu var nervositeten påbättrad med lite ångest och baksmälla. Great. Och på världens minsta scen, längst in i rummet med åttio personer mellan mig och utgången. Jag skulle kräkas, svimma och kissa på mig och allt skulle sändas i radio och hela Svea Rike skulle stämma upp i ett rungande hånskratt. Under soundcheck tänkte jag på vilket land jag skulle flytta till. Inte England, där bor massor av svenskar. Kanske tyskland.
Jag minns ingenting av konserten. Det är lustigt, med det jag sysslar med. Det är en extrem jakt på nuet, ett gigantiskt Carpe Diem ungefär som en fylla fungerar. Allt stängs av och här och nu är det enda som finns, och så minns man nästan ingenting efteråt och allt blir tomt och att göra det igen är det enda som känns meningsfullt. Det är en jävla paradox. Jag vet att jag tänkte mycket det här året på om det var värt det. Om det verkligen kändes lika bra efteråt som det kändes dåligt innan, eller om det var obalans åt fel håll. Jag vet inte vad jag kom fram till, men jag ser mig själv kliva upp på scenen gång efter gång fortfarande.
Jag skrev mycket. Försökte få det att bli ett jobb med rutiner. Jag började dagarna med en promenad i Långbro och hade Rolling Stones i lurarna. Eller Bob Dylan. Jag hade fortfarande väldigt poetiska ambitioner, tyckte om versrader och rim och utsmyckningar. Det var mycket daggvåta marker och älvdans och sånt som inte Filip Adamo förstod då och som jag knappt själv förstår nu. Johansson, Elvira och jag träffades mycket. Han ville producera nästa skiva och jag var ivrig att sätta igång. Vi började inspelningarna på sommaren och till hösten kom Rusningstrafik. Martin Söderström var kvar på bas och P H på fiol och flöjt. Johansson spelade trummor och gitarr. Elvira och Johan Johansson hade ständiga duster om ekonomi och vad som behövdes till skivan, vilket nästan alltid slutade med att Johan sa att så här går det till och Elvira sa jaså. Han var en räv, en övervintrad punkare som gjort mer plattor än vad vi hade hemma i våra hyllor. Jag förstod inte alltid hans breda ståkkålmska, han hade uttryck som att gå och luta sig och socker i kartongen. Jag försökte hitta på egna, men det gick inte.
Rusningstrafik sålde i tvåtusen ex första halvåret. En liten bit över break even, fast dit nådde vi inte eftersom vi hela tiden plockade förskott ur kassan. Jag låg alltid efter med ekonomin. Hade jag en hundring över åt jag en räkmacka eller åkte taxi.
På hösten skulle Sundström turnera i Norge och jag fick erbjudande att följa med. Både som förband och som kompgitarrist i Stefans band. Vi skulle besöka Oslo, Molde, Volda, Bergen, Kristiansand och Stavanger. Jag hade aldrig spelat mer än två dagar på raken innan, vilket man klarar utan att äta, och jag insåg att det krävdes förändringar i mitt sätt att deala med nervositeten. Jag slutade äta kött på den turnén. Stefan och Apache hade gått skilda vägar och Apache hade skaffat en ny sångare och blivit Weeping Willows. Sundströms nya band hette Rejvkommissionen. Norge var vackert så hjärtat värkte och exotiskt. På en bilfärja på en fjord på västkusten stod Stefan och jag på däcket och blickade ut över bergen och skogarna och vattnet och Stefan lade armen om mig i blåsten och sa: Tänk på tre saker Lasse, om du ska göra det här i livet. Skit i vad folk skriver i tidningarna, det är bara trams, ta det lugnt med spriten och skaffa dig en tjej och håll kvar vid henne resten av livet. Det var som en film, som att han sträckte handen mot nejderna och sa: En dag, min gosse, ska allt det här bli ditt. Stefan är en av dom roligaste, klokaste och varmaste personer jag träffat. Men det skulle dröja innan hans råd sjönk in. Ironiskt nog var det just Stefan och hans band som lärde mig dricka sprit på riktigt där i Norge. Festen började tidigt på eftermiddagarna och jag var härdad när jag kom hem till Fruängen igen.
Filip, som till och från hade körkort, skjutsade hem mig till Fruängen en kväll när vi varit och fikat vid Odenplan. Strax innan vi kom till Västerbron hörde vi introt till En av alla dom på bilradion och vi höjde volymen och log. Vi svävade över Stockholms öar blänkande i gatljus och jag kände att jag skakat av mig motståndarna, skolväsendet och dom utstakade vägarna. Vi var en egen maffia nu. Inga banker, inga kreditkort, inga register, inga chefer. Vi skulle leva av lust, ångest, passion, kärlek, musik och brustna hjärtan. Vi hade solen i ögonen.
1998
Tyvärr höll nu Elvira på att slita sönder vänskapen mellan mig och Mathias. Vi pratade knappt med varandra längre och det kändes forcerat och jobbigt. Vi var egentligen inte osams om nåt speciellt utan drogs isär för att vi alltid tvingades stå på varsin sida. Jag med visioner och han med ett ansvar och en budget. Stålar höll nu på att bli ett problem och vi klev i en simpel fälla. Vi visste att det inte fanns en framtid med Elvira records och alla hade nu andra jobb vid sidan och våren nittiåtta bad jag Stefan Lilja sprida ryktet om att jag sökte nytt skivbolag. Fyra bolag hörde av sig och jag gick och träffade dom och bad en jurist titta på kontrakten dom erbjöd och jag åt lunch med dom, driven av samtliga dödssynder. Jag var rädd att bli lurad. Jag tänkte att dom ville klippa mitt hår och stoppa in mig i en skivbolagsmaskin och trycka på en stor knapp. Den minst sympatiska av dom jag träffade var Magnus Nygren på Universal. Han pratade högt och fort och garvade åt såna söderromantiker som jag, men nånstans kände jag att vi skulle kunna bli kreativa ihop. Han påminde om Filip i sin brist på fjäsk och psykologi, han hade rykten om sig i branschen som mannen som gjorde Jakob Hellman stor, men också mannen som fick Hellman att aldrig mer göra skivor. Många hade åsikter om Magnus Nygren. Jag ringde Sara Isaksson som låg på Universal och frågade vad hon tyckte och hon sa att han var snäll. Sen ringde jag Nygren och sa att jag ville till Universal men att jag var rädd för honom och då skrattade han ett rått skratt. Vi blev ett bra team tillsammans med Jennifer McShane som då jobbade med promotion på Universal. Jennifer är den enda jag sett gå en hel Hultsfredsfestival i högklackat. Hon var fenomenal och oemotståndlig.
När jag skrivit på kontraktet skulle jag äta lunch med den svenska avdelningen på en fin restaurang på Östermalm nära deras kontor. Kvällen innan hade jag ätit musslor hos Johan Johansson och druckit massa vin med hans kompis Guld-Lars och nu kom kallsvetten krypande igen. Efter lunchen sa alla att det hade varit supertrevligt att träffa mig och jag vet att dom ljög för jag hade bara suttit där och petat i en liten förrätt och försökt få i mig en lättöl. Jag tror aldrig att jag sa nånting. Jag tror bara att jag nickade lite ibland och sneglade mot toaletten.
Jag var mycket förvånad över Universals samarbetsvilja. Ingenting ville dom lägga sig i, det tyckte dom var viktigt, allt skulle jag få göra på mitt sätt. Dom var rädda att min publik skulle se mig som en svikare som gått till ett multinationellt skivbolag. Det förstod inte jag. Jag tyckte Universals logga var skitsnygg och kände mig stolt över att dom ville ha mig. Johansson skulle få producera igen och nu var jag sugen på ett rockband.
Björn Rothstein var från Gotland, hade epilepsi och spelade trummor, Lasse Bax spelade bas och bodde granne med oss i Fruängen, men det var inte så vi träffades. Han var gammal vän med Johansson och hade spelat med honom mycket. Under vintern det här året hade min och P H:s vän Jens Back från Linköping flyttat upp till Stockholm. Han hade ingenstans att bo så han fick sova på våran soffa ett par veckor. Eftersom P H gick i skolan så blev det jag och Jens som hängde på dagarna. Jag kände inte Jens väl, men nån kväll på Gamla Tanneforsvägen hade vi ändå suttit och druckit oss fulla, han och jag, vet inte varför, och drömt om Stockholm och rockmusik och det gamla vin, kvinnor och sång. Jag gillade Jens, och jag visste att han spelade Hammondorgel. Jag hade sett honom spela med ett bluesband på tjugoettans krog i Linköping. Jag tog med honom till replokalen i Münchenbryggeriet för att träffa Johansson och vara med på ett rep. Alla gillade Jens och jag var glad att ha en jämnårig i bandet. Det fina med Jens Back är att när det kommer till rock'n'roll är han en större romantiker än dom flesta. När han senare skaffade en egen lägenhet satte han upp telekablar på väggarna för att han ville somna till doften av rockmusik. Han äter Lynnard Skynnard till frukost. Jag träffade en kvinnlig ljudteknikerlärling, dom är inte många, i Visby flera år senare och visste att Hovet skulle dit och spela in sin platta och kunde se Jens framför mig när han skulle möta henne. En snygg tjej med slitna jeans som kunde micka upp ett Leslie skulle Jens kunna dö för. Nu bor dom på Norrmalm.
Karl-Magnus skulle göra omslaget till skivan och han hade valt att jobba med fotografen Peter Norrman. Vi hade långa möten om hur det skulle se ut och vad jag skulle ha på mig och Karl-Magnus kunde med eftertryck säga saker som: Jag ser mycket gult, kanske en cykel. Det var inte som på Kärna Reklam. Peter tog över tolvhundra bilder, minns jag, och jag började förstå att det nu, på ett stort skivbolag, fanns större möjligheter men också mer att ta ställning till. Jag hade inte tänkt så mycket på nåt annat än låtarna tidigare. Förpackningen hade bara varit en förpackning. Ändå hade jag noggrant studerat alla andras förpackningar utan att riktigt förstå hur mycket det bidrog till helheten.
På sommaren nittioåtta var jag färdig med Fruängen och flyttade in i en tvåa, andra hand och möblerad, på cirkusvägen i Västberga.
Med solen i ögonen kom i slutet av augusti nittiåtta och den följande hösten gjorde jag min första riktiga turné ihop med bandet från skivan. Tvivel, första singeln, hamnade på Tracks, jag fick göra en del intervjuer med tidningar och jag, Jens, Nygren och Jennifer gick efter ett halvår ut och åt japanskt på Tegelbacken och firade tiotusen sålda ex av plattan. Plötsligt fanns det folk i Umeå som kunde mina sånger, i Växjö, i Västerås, folk i städer jag inte ens varit i tidigare. Jag visste inte vad jag skulle tycka. Jag vandrade under en klar himmel. Luften var frisk och lätt att andas in.
submitted by Loxus to winnerback [link] [comments]


2019.09.13 14:47 TaoQingHsu (Kapitel 1) En kort tala om Skriften av fyrtiotvå kapitlen Sagt av Buddha

Japansk Buddhastaty, nåd och visdom, National Palace Museum, South House, Chiayi, Taiwan

Medförfattare på tiden för Eastern Han Dynasty, Kina ( AD 25-200): Kasyapa Matanga och Zhu Falan (som översatte den här skriften från sanskrit till kinesiska.)
Översättare i modern tid (AD2018: Tao Qing Hsu (som översatte den nämnda skriften från kinesiska till engelska.)
Lärare och författare för att förklara den nämnda skriften: Tao Qing Hsu
Kapitel 1: Gå ut i familjen och bevisa Dao-frukten
Buddhaen sade: "De som farväl deras familjemedlemmar, går ut i familjen, känner igen hjärtat, når roten till insidan, förstår lagen om att inte göra, kallas Sramana. De som alltid går de 250 ordförandena, är i renhet och rening när de går och stoppar, och utövandet av de fyra ädla sanningarna Dao blir Arhats. Arhats kan flyga och förändras, ha stora eons liv, kan bo och flytta i himlen och jorden. Nästa är Anāgāmi. Vid dödens ögonblick stiger deras andar över den nittonde himmelen, där de bevisar Arhatsna. Nästa är Sakridāgāmi, som vinner Arhat på en gång, efter att ha stigit upp till himlen en gång och återvänder till jorden en gång. Nästa är Srotāpanna, som bevisar Arhat, efter sju dödsfall och sju är födda. Att skära av kärlek och lust är som brutna lemmar som inte kan användas igen. "
Sramana, Arhat, Anāgāmi, Sakridāgāmi och Srotāpanna är alla sanskrit. De är separat avsedda för olika grader i samband med övningen av Dao. Sådana namn är alla differentierade och ges av människor. Att tänka på doktorns, masterns och kandidatens olika grad, vilka namn också differentieras och ges av människor. Jag hoppas att ett sådant exempel skulle få dig att förstå det.
"Gå ut i familjen" vilket innebär att en man lämnar sin familj för att bli en buddhistisk munk. Det finns två typer av att gå ut ur familjen. En är att formen av buddhist munk verkar gå ut i familjen, men hans hjärta är fortfarande i familjen. Den andra är att formen av buddhistisk icke-munk bor i familjen, men hans hjärta går verkligen ut i familjen, så är det sant och går ut i familjen. Det är oavsett vad formen är, att ens hjärta har gått ut ur familjen går verkligen ut i familjen.
Då kanske vi har frågor. Varför ditt hjärta vill gå ut i familjen? Finns det någon mening för? I kapitlet tjugotre i detta skrifter nämns det en av anledningarna. Konceptet med denna skrift är också lämpligt för kvinnor. Att ens hjärta går ut i familjen innebär att man lämnar tvånget, problem och lidande inträffade från familjen, för att inte lämna familjemedlemmarna. Den djupa ytterligare innebörden är att omvandla sådana tvång, problem och lidande till visdom för att göra oss och andra ha ett bättre liv.
I den antika och moderna tiden, när folk skulle gå ut i familjen för att bli munk eller non, skulle de först få tillåtelse från sina föräldrar. Det är för att respektera föräldrarna och tacka dem för att höja oss. Kinas senaste tid måste det också ha tillstånd från regeringen och måste registreras i regeringen, vilket är att undvika att den brottsliga personen undviker straff från lagen genom att gå ut ur familjen.
"Erkänna hjärtat, nå roten av insidan, förstå lagen om att inte göra" vilket innebär att erkänna att det inte finns något hjärta och inget sinne; allt sker från vårt hjärta och sinne. När vi har hjärta och sinne kommer allt då. När vi tar bort vårt hjärta och sinne elimineras allt. "Allt" betyder fenomenet, situationen, materien, föremålet och saker från vårt yttre och inuti. Vissa människor som har hört begreppet inget hjärta, inget sinne och inget medvetet, är rädda och olyckliga att skälla buddhismen. För i sin tanke och koncept, hur kan det vara möjligt att det inte finns något hjärta, inget sinne och inget medvetet? De kan inte förstå det.
En dag berättade Huike som var den andra grundaren av Zen i Kina den första grundaren Dharma, "Mästare, jag känner att mitt hjärta inte är i fred. Snälla hjälp mig att få mitt hjärta i fred. "
Grundare Dharma svarade honom: "Ge mig ditt hjärta. Jag hjälper dig att ha hjärtat i fred. "
Huike tänkte ett tag och svarade sedan på grundaren Dharma: "Mästare, jag kan inte hitta mitt hjärta."
Därefter svarade grundaren Dharma till honom: "Jag har redan hjälpt dig att ha hjärtat i fred."
Roten på insidan är tomhet. Att nå roten på insidan betyder att man når tomheten. Den underbara naturen av insidan är tomhet. Om vi ​​har ett sådant begrepp kommer vi att förstå betydelsen av att inte göra.
De flesta som har hört begreppet att inte göra i buddhismen är också rädda och olyckliga, eftersom de har mycket negativ tanke och missförstånd om det. Så småningom, i en viss situation är det inte bättre att göra något än att göra, har du någonsin tänkt på det? No-doing är ett tillstånd som är oro för nejhjärtat och tomheten. I detta tillstånd och ögonblick kommer vår fysiska och mentala kropp att vara i tillståndet av fred, tystnad och hälsa. Det är Nirvana. Målet att öva Tao är Nirvana. Det är inte en kort känsla. Det borde vara ett stabilt och kontinuerligt tillstånd, vilket är den stora meditationen. I sådant tillstånd kommer det att bli grunden, som vi kan göra och tänka på några positiva sätt för att hjälpa och gynna oss och andra.
Allt som ökar Tao syftar till staten Nirvana. Det finns många olika sätt att träna Dao. Att recitera eller sjunga namnet Fo eller Pusa, eller att läsa buddhismens skrift, eller att tänka på Buddhas undervisning, och till sittplats för att meditera, är alla ett av sätten. (Fo är Buddha, Pusa är Budhisattva .) Denna del är att hjälpa och gynna oss själva. När vårt hjärta är rent, rent och fredligt, har vi således styrkan att hjälpa och gynna andra, vilket är den djupare inlärningen.
"Erkänna hjärtat, nå roten av insidan, förstå lagen om att inte göra" är högre grad i att öva Tao. Mannen som är i sådant tillstånd heter Sramana. Före ovan nämnda tillstånd, kanske han någonsin gjort följande saker.
"De som alltid går de 250 ordförandena, är i renhetens och renhetsstaten när de går och stoppar, och utövandet av de fyra ädla sanningen Dao blir" Arhats ". Det betyder att buddhistiska munkar måste lyda de 250 förordningarna . Och oavsett vad de ska ha det bra för att gynna sig själva och andra, eller stoppa de onda saker som inte skadar sig själva eller andra, de borde vara i renhetens och rensningens tillstånd i hjärta och sinne.
Vi är inte buddhistiska munk, så vi behöver inte lyda 250 ordföranden. Men det inspirerar oss. När vi gör de goda sakerna och inte gör de onda sakerna, bör vi också behålla renheten och reningen i hjärta och sinne. Det betyder att vi bör ta bort girig, hat, dumhet och förälskelse, från hjärta och sinne, för att dessa saker skulle förfina vårt hjärta och sinne och låt oss få den negativa tanken. Om de avlägsnas kommer vi att vara i ljusstyrkan, ha det fridfulla sinnet och den positiva tanken, till gagn för oss och andra.
"Utför de fyra ädla sanningens Dao." Det betyder att att sätta de fyra ädla sanningens Dao i praktiken är ett av villkoren för att bli Arhat. De fyra ädla sanningarna är lidande, aggregerande, eliminering och Dao, vilka är orsakerna och förutsättningarna för att uppnå Buddhahood. Liderna är orsaken. Aggregatet och Elimineringen är villkoren. Dao är villkoret och resultatet. "Dao" översätts från kinesiska ord. Dess ursprungliga mening är vägen. Och dess innebörd utvidgas till att utöva sanningen.
Den första orsaken och villkoret att gå in på Buddhas väg är att uppleva vårt inre, såsom smärta orsakad av vår kropp eller något tryck som orsakas av vårt liv eller någon psykisk sjukdom som orsakas av vår giriga, hat, dumhet och förälskelse.
Den andra orsaken och villkoret att gå in på Buddhas väg är att uppleva och finna att vårt inre insamling kontinuerligt aggregeras. De flesta människor har inte sådan uppfattning. Varje lidande är lätt att glömma av människor. När något lidande är minnet av dem, vad de har tänkt är att de är den förföljda personen, allt sitt inre lidande orsakas av andra. Så de vill hämnas för att eliminera sitt lidande. Sådan tanke strider mot Buddhas väg.
När vi uppfattar och finner vårt inre insamling aggregeras kontinuerligt, följer vi Buddhans väg för att eliminera vårt inre. Det betyder att man går in i Buddhas väg är ett sätt att eliminera vårt inre lidande. Då kan vi få frågor, vad är Buddhas väg? Definitionen av Buddhas väg är bred och oändlig. Poängen är i denna Skrift. För det andra är den största punkten i The Supreme-Wisdom Hearts Skrift som du kan hitta och läsa i min blogg. Det är svårt för allmänheten att förstå Högsta Visdomshärets Skrift. I ett ord är grunden för Buddhas väg självupplevande, självkontrollande, självbefriande och självdisciplin.
Så när vi "går" på Buddhas väg betyder det att vi sätter sanningen eller Buddha-lagen som lärde Buddha in i praktiken. Vi ger det ett namn som "Dao" (eller "Tao").
"Arhats kan flyga och förändra, ha stora eons liv, kunna bo och flytta i himmelen och jorden." Det betyder frigörelse och frihet om personligt liv och handling. Det betyder också att Arhat kan bestämma sin egen livslängd och kan bestämma var man ska bo, eller var man ska födas, himlen eller jorden. För det andra, oavsett var Arhat går eller bor, är de osynliga väktarna alltid bredvid Arhat för att skydda den, eftersom andarna och spöken i himlen och jorden skulle flyttas av Arhats dygd och skulle lova att bli förmyndare att skydda Arhat. Arhatsna inkluderar män och kvinnor. I en del skrifter kallas Bodhisatta också som Arhat, som äger oföränderlig salighet på grund av Arhats dygd.
Det är verkligen bortom vår kunskap och erfarenhet. Men det betyder inte att sådan Arhat inte existerar, för vi kan inte bevisa att sådan Arhat existerar, och vi kan inte heller bevisa att sådan Arhat inte existerar. Det är mer som den personliga transcendental-erfarenheten. När vi blir Arhat eller när vi träffar Arhat är det mycket personligt transcendental-erfarenhet.
När en person har ovannämnda praktiserande erfarenhet, ger vi det ett namn som "Arhat". "Arhat" är sanskrit.
"Nästa är Anāgāmi. Vid dödens ögonblick stiger deras andar över den nittonde himlen, där de bevisar Arhatsna. "Det betyder att en person är vid dödens stund, sin anda bor i eller över den nittonde himlen och i vilken den visar frukten av Arhat. Därefter ges det ett namn som "Anāgāmi", som är sanskrit.
Det finns trettiotre himlar som nämns i buddhismen. De är mer som de olika dimensionella utrymmena, enligt vår förståelse i modern tid.
"Nästa är Sakridāgāmi, som vinner Arhat på en gång, efter att ha stigit upp till himlen en gång och återvänder till jorden en gång." Det innebär att en sådan person utövar Buddha-lagen och reinkarnerar i himmel och jord en gång en gång. Och då får den frukten av Arhat. Vi ger en sådan person ett namn som "Sakridāgāmi", som är Sanskirt.
"Nästa är Srotāpanna, som bevisar Arhat, efter sju dödsfall och sju är födda." Det betyder att en sådan person utövar Buddha-lagen och måste uppleva reinkarnationen i sju gånger i himmel och jord. Och då får den frukten av Arhat. En sådan person får ett namn som "Srotāpanna", vilket är Sanskirt.
I buddhismen finns det ett sådant begrepp att det finns oföränderliga reinkarnationer för en andes anda, till exempel en ande i ett hjul, där de sex vägarna ingår, vilka tre hör till bra vägar och tre hör till onda vägar. De tre goda vägarna är Banhisattva, Ashura och Human. De tre onda banorna är spöken, djur och helvete. Att andan reinkarnerar i de sex vägarna genom varv är precis som ett hjul som surrar kontinuerligt och lämnar aldrig det svängande hjulet. Först när andan går in på Buddhas väg, finns det chansen att lämna det svängande hjulet.
"Att skära av kärlek och lust är som brutna lemmar som inte kan användas igen." Definitionen av kärlek och lust här är smalare, vilket innebär att människor romantiskt gillar någon eller är sexuellt lockade. Kärlek och lust skulle påverka människors känslor och tankar. Vissa människor använder sin kärlek och önskan att styra andra. Men vissa människor är sålunda kontrollerade i åtanke. Oavsett vilken, deras hjärta och sinne är inte befriade och inte lediga. När deras kärlek och lust inte är nöjda, förekommer således den irrationella tanken och beteendet. Oavsett hur de är, kan deras hjärta och sinne bli skadade. Men någon har en sådan situation.Buddha anser sådana personer som dumhet och förälskelse, och sådana personer är således i tillståndet av ingen ljushet.
Att krossa kärlek och lust är som brutna lemmar innebär att en person borde ha beslutsamhet att träna Dao.Låt inte kärleken och lusten bli ett hinder i att öva Tao.
Men det ovannämnda är en av Buddha-lärorna. Det finns djupet och en annan Buddha-undervisning. Det är inte nödvändigt att avskärma kärleken och lusten. Varför? Det finns ingen kärlek och lust i grunden, när vi helt förstår själv-själv och tomhet. Vår kärlek och lust uppträder och lockas från utsidan. Om vi ​​förstår tomhetens ute och inne, var hittar kärleken och lusten att bli avskuren? Men ett sådant begrepp är svårt att förstå av Arhat, för att inte tala om vanliga människor. Det kan vara möjligt att förstå när vi gör den djupa meditationen. Om vi ​​inte har sådan visdom, är vi bättre att skära av kärlek och lust när vi har beslutsamhet att öva tao. I en sådan situation är kärleken och lusten inte riktig, eftersom de är illusion. Men de vanliga människorna ser dem som verkliga. English: (Chapter 1)A Brief Talk about The Scripture of Forty-Two Chapters Said by Buddha
Om du tycker att den här artikeln är bra för människor, var god och dela den med dina vänner.
Med ditt stöd och donation skulle det göra världen bättre.
https://sweden-bvlwu.blogspot.com/2018/12/kapitel-1-en-kort-tala-om-skriften-av.html
submitted by TaoQingHsu to u/TaoQingHsu [link] [comments]


2019.09.13 14:00 TaoQingHsu Låt hjärtat i fred. Ingen rädsla och ingen lidelse längre.(uppdaterad den 2019/07/11)

Belysningskonst Landskap, Familj kul, kärlek, Bagua Mountain, Changhua, Taiwan

Innehållet i Skriften i det högsta visdomshjärtat
När Pusa självkännande uppfattar djupt utövar den högsta visdomen,
Det återspeglar och anser att dess fem aggregeringar är tomma,
och är därmed fri från allt lidande.
"Pusa" betyder "Bodhisattva" på kinesiska och är en förkortning för Bodhisattva, som du kan hitta. Så vi kan också uttala det som "Busa" om du vill. Det kallas också gud eller ande. För buddhisterna accepterar och tror de flesta att Gud är Pusa också. När någon följer Buddhas väg, har den emellertid ännu inte helt upplyst, och har fortfarande några hinder i hjärtat om olägenhet och vad som känt, även om detta, kan det använda sin kraft av vänlighet och sympati för att rädda känsliga varelser att vara fri från allt lidande, kallar vi den personen "Bodhisattva" för att hedra det. På kinesiskt språk kallar vi det "Pusa", som är translitterat från kinesiska ord och dess originalspråk är också från sanskrit.
I jorden eller den världsliga världen finns det två slags "Pusa" (Busa, Bodhisattva). Den ena är buddhistisk munk eller nunna. Den andra är buddhistisk icke-munk eller icke-non. Det nämns från The Sutra of an Upasakas föreskrifter.
Så nu har vi ett koncept att det finns en person som får en titel som "Pusa" (Bodhisattva eller gud) för att hedra honom eller henne. Och Pusas namn kallas självuppfattande. Varför jag använder dessa ord, för dess betydelse är helt oroad över innehållet i hjärtsutra. Om du helt förstår det, kommer du att veta varför "Pusa" benämns självupplevelse. Den fullständiga betydelsen är att att uppfatta sig själv är i tillståndet av fred och frihet, eller att djupt utöva den högsta visdomen genom att uppleva sig själv i vägen för fred och frihet. En sådan person känner sig fri och är lugn. Hjärtat är i frihet och ingenting kunde begränsa och kontrollera sitt hjärta och sinne. Det finns oändliga betydelser som väntar på att du ska ta reda på det. Så det har verkligen meningen för dig. Det viktigaste är att du förstår innebörden, så hjärtsutraen skulle vara till stor hjälp för dig.
I Sanskrit är Pusa som nämnts Bodhisattva Avalokiteshvara. Och den högsta visdomen är parajna paramita. Sanskrit kanske inte har någon mening för oss, för det är inte vårt språk. Uttalet av "Pusa" liknar "Pizza", så det är lättare att komma ihåg och recitera, särskilt för de äldre. Det är därför jag använder detta ord ”Pusa” istället för Bodhisattva.
Hela innehållet i denna hjärtsutra talar om varför det är den högsta visdomen. Nu finns det en person som är Pusa självkännande och som djupt övar den djupa och högsta visdomen. Från detta kan vi hitta en viktig punkt. Det säger oss, om vi har gjort som Pusa självförståelse har gjort, kan vi komma in i den djupa högsta visdomen.
När Pusa tränar som sagt finner Pusa självförståelse äntligen att de fem Aggregaten är alla tomma. Generellt sett är det att öva i Buddhas undervisning inkludera betydelsen av att se från ögon, höra från öron, lukt från näsan, smaka från tungan, agera från kropp och tänka från medvetna.
Det vi har sett, hört, luktat, smakat, agerat och tänkt är former, ljud, smak, smak, beröring och lag. Det som alltså uppstår från frågorna, känslan, kognitionen, handlingen och medvetenheten, oavsett om det är i materiell eller andlig form, kommer allt att samlas eller samlas i vårt medvetna och undermedvetna.
Så det kallas Five Aggregate. På sanskrit betyder det Skandha. Buddha sa att ögonen, öronen, näsan, tungan, kroppen är de fem grundläggande rötterna i vår mänskliga kropp. All nöd eller problem uppstår från dessa fem rötter och beskrivs som sand eller damm som kan förorena vårt hjärta. Dessutom är vårt medvetna uppstått från dessa fem rötter medan de fem rötterna förbinder yttre rike. Och våra medvetna kunde alltså ytterligare upptäcka och urskilja saker utanför omkring oss och insidan av oss själva, de fysiska eller mentala frågorna (känsla, kognition och tanke i vår insida). Det kallas Fem medvetande, som är medveten om ögon, öron, näsa, tunga eller kropp. Då skulle alla områden eller fält av självmedvetna bildas i enlighet därmed. Därför bildas en värld runt oss. Med andra ord, det är inte andra människors värld, utan det är vår egen värld som skapas av oss själva och enligt vår Five Aggregate. Några av de unga tror till exempel att Taiwan är en spökeö. Många åldrande människor tror dock att Taiwan är en skattö. Oavsett om Taiwan är en spökeö eller en skattö, känns och bedöms det enligt vårt eget medvetande.
"All lag skapas från eller släcks enligt orsakerna och villkoren."
"Lagen som talas enligt orsakerna och villkoren, jag säger att den är tom."
Ovanstående två meningar sägs av forntida buddhistiska mästare och skulle vara till hjälp för att väcka oss för att förstå tomhetens natur. Observera att lagens betydelse i buddhismen är allmän, det kan inkluderas fenomenet fysiska och mentala frågor inom och utanför, och fenomenet och alla världens regler. Med andra ord är all lagens natur bilden av tomhet, eftersom all lag skapas av orsaker och villkor. Om orsaken och villkoret elimineras existerar ingen lag i enlighet därmed.
Från ovan nämnda kanske vi har förstått att de fem aggregaten genereras från alla orsaker och förhållanden. Som vi har känt till att de fem rötterna kan vara som orsakerna och vad som har varit på utsidan av de fem rötterna kan vara som förhållanden. När orsakerna möter eller länkar till villkoren genereras all effekt, resultat, konsekvens eller resultat.
Därför kan de fem aggregeringarna vara konsekvensen här. Därför kunde vi föreställa oss att om det inte fanns fem rötter skulle det inte finnas några fem aggregeringar. Således försvinner världen på utsidan eller insidan av de fem rötterna totalt. Naturligtvis är våra fem rötter där. Den djupa meningen och undervisningen är att vi inte ska kontrolleras, påverkas eller ageras av våra egna fem rötter felaktigt. Om vi ​​felaktigt använder de fem rötterna skulle det därmed ge någon dålig konsekvens för att skada oss själva eller andra i fysisk och mental kropp.
Buddha sa: ”Vårt hjärta är en arbetare av ritning, som kan dra alla världar. (Vårt hjärta är en målare som kan måla hela världen.) Så om vår omvärld eller inre värld är ljus eller mörk beror på vårt eget hjärta.
Jag använder ordet ”reflektera”, som jag menar för att titta in i vår insida, för allt som genereras från våra fem rötter kan återspeglas i vårt hjärtahav, som är som om en osynlig spegel och reflektionen av alla finns i det , så alla kan ses av oss. Speciellt när vi stänger ögonen och gör en meditation.
Ignorera inte dessa två ord "återspegla" och "se", eftersom det är mycket viktigt här. Varför? Som min erfarenhet av att öva är det metoden för viktiga punkter för att förverkliga den djupa visdomen. Att använda dessa två metoder för att utöva Buddhas lag är bra för oss.
Kort sagt har Pusa självupplevelse befriat sig från allt lidande, eftersom det har insett att alla orsaker och förhållanden för Fem aggregat, inklusive de fem aggregeringarna själva, är tomma. Om allt är tomt, var kan du hitta lidandet, låt dig bära det? Så vad är sanningen? Sanningen är att det verkligen inte finns något lidande. Allt du har från Five Roots är all illusion, inklusive lidandet. Varför?
De flesta människor besatt det vi har sett, hört, luktat, smakat, rört och tänkt. Samtidigt har de därmed skapat en känsla av kärlek, tjänst, glädje, lycka, sorg, vrede, girighet, förargelse, förälskelse och hat. Alla känslor och känslor skulle föda allt lidande, smärta, ångest, lidande och besvär. Orovärlden i vår utsida och insida genereras alltså samtidigt. I själva verket är allt falskt, eftersom det kommer från att felaktigt använda våra fem rötter.
Shelizi!
Den materiella världen är ingen skillnad från tomheten.
Tomheten är ingen skillnad från den materiella världen.
Den materiella världen i sig är tomheten.
Tomheten i sig är den materiella världen.
Så känslan, kognitionen, handlingen och det medvetna är samma som ovan nämnts.
”Shelizi” är ett namn på sanskrit. Han är Buddhas lärjunge och lyssnar på Buddhas undervisning. Hela Skriften av det högsta visdomshjärtat sades av Buddha Sakyamuni och registrerades av hans lärjungar efter att han dog.
Så, som vi har känt och vad vi har sagt, är frågan, känslan, kognition, handling och det medvetna de fem aggregeringarna. Alla av dem och dess natur är tomhet. Samtidigt sade Buddha att själva tomheten är de fem aggregeringarna. Hur realiserar vi konceptet som sagt? Ämnet, känslan, kognitionen, handlingen och det medvetna genereras från tomheten. Med ett ord är tomhet och existens en. Det tomma och det som har är en.
Varje existens och har, såsom materiell värld, den andliga världen, saken, känslan, tanken, kognition, handling och medvetenhet kommer från kombinationen av alla orsaker och villkor. När någon orsak och tillstånd har försvunnit eller aldrig dykt upp, skulle någon existens försvinna eller någon eventuell existens aldrig uppstå. Det skulle hjälpa oss att förstå varför någon existens eller att ha är tomhet.
Mer läsning ...
English: Let heart in peace. No fear and no affliction any more. (Updated on 2019/07/11)
https://sweden-bvlwu.blogspot.com/2019/05/lat-hjartat-i-fred-ingen-radsla-och.html
submitted by TaoQingHsu to u/TaoQingHsu [link] [comments]


2018.04.29 00:01 walfav Your reality translated to Swedish

Varje dag föreställer jag mig en framtid där jag kan vara med dig I min hand är en penna som ska skriva en dikt av mig och dig Bläcket rinner ner i en mörk pöl Rör bara på din hand - skriv till hans hjärta! Men i denna värld av oändliga val Vad kommer det bara för att hitta den speciella dag? Vad kommer det bara för att hitta den speciella dag?
Hittar jag alla en rolig uppgift att göra denna dag? När du är här, allt vi gör är roligt för dem ändå När jag inte ens kan läsa mina egna känslor Vad är bra ord när ett leende säger allt? Och om den här världen inte kommer att skriva mig ett slut Vad ska det ta för mig att ha allt?
Skriv min penna bara bittra ord för dem som älskar mig? Är det kärlek om jag tar dig, eller är det kärlek om jag sätter dig fri? Bläcket rinner ner i en mörk pöl Hur kan jag skriva kärlek till verklighet? Om jag inte kan höra ljudet av ditt hjärtslag Vad kallar du kärlek i din verklighet? Och i din verklighet, om jag inte vet hur man älskar dig Jag lämnar dig
submitted by walfav to DDLC [link] [comments]


2017.07.02 02:33 calleballe01 Letar efter en film

Jag och min polare sitter i Discord sent på kvällen och börjar diskutera film och Skinheadkulturens historia osv (som vi skriver en undersökning om tillsamans). Helt plötsligt kommer vi in på Trainspotting, This Is England och senare Romper Stomper (vet inte hur denna radikalisering skedde). Men sedan började vi båda prata om en svensk film vi båda kommer ihåg väldigt svagt med ungefär samma tema som Romper Stomper. Keep in mind vi började prata om denna film klockan elva och klockan är nu halv tre på morgonen. Vi har letat över hela internet efter denna jäkla film och har verkligen hakat upp oss på att hitta denna jäkla film. I alla fall. I filmen så följer vi ett gäng svenska skinheads-neo-nazis som förföljer en kille i deras skola som de sedan får reda på att han är homosexuell. Då trappas förföljelsen bara upp ännu mer och leder tillslut till en misshandel (mord?) då killgänget misshandlar "bögen" med bl.a. basebollträn. Filmen har även någon scen då en i killgänget snattar någon ölburk men det är endast min kompis som sägs komma ihåg.
Sweddit, vi behöver er hjälp. Ingen av oss kommer kunna sova innan detta filmmysterium är löst. Kärlek till er alla och tack i förhand
submitted by calleballe01 to sweden [link] [comments]


2017.06.28 14:25 DatguySm0rT Hur livet kan vända till nått underbart!

Jag vill förklara en sak om mitt liv, varför jag tror att jag blev en sån Fuck up. Allt börja när jag va liten, då min far slog min mamma. Och i senare tur slog mig och min syster, efter dom hade gått skilda väga. Det går några år, men senare blir min mamma självmordsbenägen. Kunde även hända att, där låg en lapp när vi kom hem, där det stod att hon har stuckit och inte kommer tillbaka. Allt jag kunde göra är att försöka skydda min syster från detta. Vi fick ljuga, till socialen och andra om vårt liv, för att bo kvar hos mor. Jag va in en värld jag inte kunde påverka, utan stod bredvid som en åskådare. Och vänta på nästa hemska sak ska hända, i princip. Men så hitta jag droger, och med droger kunde jag påverka vad som hände i min värld. Jag börja med brott, för de va också nått jag kunde påverkar, för detta fanns i min värld jag kunde styra detta. Trodde jag, så efter 12 år av missbruk, och kriminalitet. Tog detta stop, drogerna gjorde mig blind. Jag kunde inte kontroller den värld jag var i, drogerna kontrollera mig. Nu när jag är nykter inser jag verkligen det. Jag menar, att jag slutade inte även om jag tog en överdos. För drogerna hade ett sånt styre över mig, att de är skrämmande, nu när man tänker efter. Och nu har det gått 6 år sen jag blev ren, och jag älskar mig själv. Allt jag försöker i livet nu, är att leva i kärlek, och försöka sprida de i den mån jag kan.
submitted by DatguySm0rT to sweden [link] [comments]


2017.03.31 08:05 Isterpuck TF2-Fredag rocks

hi I just wanna say that TF2-Fredag rocks so much I visited Mumble and TF2 last summer and I've been thinking about going back ever since. you tragic, antisocial nerds are so awesome and so advanced and progressive relative to the rest of the regular normie world. I also love the sonority of your dåliga mikrofonteknik, it's cancer to my ears tbh. anyway keep being awesome and fakustefn bye
Efter förra veckans lite mer spännande, fartfyllda och hetsiga sponsorvideo så tycker jag att vi kan varva ner lite med veckans sponsorvideo.
Jag har även planer på att un-unlista mina tidigare sponsormeddelanden, så att ni inte behöver vada genom oceaner av ordvitsar och skit på Reddit för att hitta dem. På Youtube har jag för tillfället 76 prenumeranter* som då kommer få 758 notifikationer om att jag laddat upp en ny video.
*Vem fasen prenumererar på min Youtube-kanal egentligen?
Mumbleserver:
mumble://mu.rovanion.se
TF2-server:
steam://connect/tf.rovanion.se/critmarie
Som vanligt är lösenordet "critmarie" och tiden är 19:00 (det gör inget om man är tidig, eller sen, eller lagom)
FFFF (Förbannat Frekvent Frågade Frågor) som inte är low F-ort
F: Vad är TF2?
S: TF2 är ett FPS (First Person Shooter, FörstaPersonsSkottare) som är gratis på Steam. Man spränger folk i bitar som far åt helvete och så får man hattar.
F: Vad är Mumble?
S: Det är ett röstchatprogram, även kallat TMToIP-program(Taskig MikrofonTeknik over IP), som t. ex. Ventrilo eller Teamspeak, där svordomar, förolämpningar, glada tillrop, konstiga politiska åsikter och smaklösa skämt står som spön i backen.
F: Måste man vara med på Mumble för att få spela?
S: Nej, det måste man inte. Man har dock roligare om man är med på Mumble, även om man inte har någon mikrofon (eller dålig mikrofonteknik som Isterpenis.)
F: Hur länge håller det på?
S: Tills det slutar. Man måste ju komma ihåg att allt är relativt (förutom Jesus hastighet i vakuum.)
F: Är TF2 svårt?
S: Nej, det är så lätt att t.o.m. jag kan spela det.
F: Insane and fire branded
S: WE RULE THE FUCKING LAND
F: Hur spelar man pyro?
S: Håll inne W, om du ser en fiende, håll nere vänster musknapp tills han slutat sprattla.
F: Varför använder ni Mumble? Använd Discord istället; det distribuerar ju lösenord, chatt och talade ord till okänd part via CloudFlare!
S: För att rovanion bokstavligen är Norci och hatar frihet, skoj, glädje, kärlek och alla andra saker som inte har öppen källkod.
F: Varför inte spela Overwatch istället?
S: För att vi hatar att ha kul och vill stöta bort nytänkande individer från den klump med tragisk sörja som är TF2-fredag.
submitted by Isterpuck to sweden [link] [comments]


2016.02.12 11:02 Frederna Mitt Rant

Här är mitt "final rant", min förklaring och mitt avsked till Sverige.
Ha överseende dock. Jag är inte van vid att skriva. Here we go.
I måndags så parkerade vi för första gången vår bil på garageuppfarten till vårt nya hus. Vi bar in det sista i ett hus överfullt med kartonger och möbler. Nu har vi börjat möblera vårt nya hus, hälsat på alla grannar, fixat med alla papper etc som hör till en sådan här stor omställning.
Min familj kom till Sverige när jag var liten. Jag kommer inte ihåg så mycket av vår tid i vårt gamla hemland (Kroatien). Mina tidigaste minnen är av mina föräldrar som turades om att gå iväg på kvällarna för att lära sig svenska. Mina ufon till syskon som inte missade en möjlighet att göra livet surt för mig. Fast på ett sätt som gjorde att jag kände mig beskyddad. Pappa körde taxi och mamma var städerska. Jag kommer ihåg vår lägenhet, lukterna av ny mat när mamma experimenterade, mina föräldrars skratt och jag kommer ihåg min skolgång. Min vänner. Några var schyssta… några inte. Som det brukar vara när det kommer en ny till klassen. Jag kommer ihåg hur nervöst det var, jag kommer ihåg kompisarna, viljan att passa in samt hur kul jag hade med mina vänner. Jag kommer ihåg hur jag kämpade med att lära mig svenska. Var inte helt… öh… motiverad i början.
Lång historia kort. Det gick bra för familjen. Pappa hittade till slut ett jobb som var en fortsättning på det han egentligen kunde. Samma sak för mamma. Jag och mina syskon gick i skolan och växte upp. Språket var inte så svårt nu så här i efterhand. Minnen av campingresor, när pappa lärde mig hur man sover själv i skogen, klättra i berg, mamma lärde mig matlagning, alla utflykter och all kärlek. Vi hade inte mycket men allt vad vi behövde.
Jag kommer ihåg min första kärlek. En svensk tjej som hette Maria som luktade viol och min mamma som hela tiden försökte få henne att äta upp sig. Som en - för min ålder - storväxt datornörd var det ett under att jag överhuvudtaget landade en tjej som henne.
Jag kommer ihåg tiden med vännerna i sommarparkerna i Malmö. Att gå igenom högstadiet och sedan gymnasietiden med all ångest och oro inför framtiden. Fler flickvänner, mindre fumlande och mer insikt om spelet mellan män och kvinnor.
Högskolan, tentorna, avhoppet, eget företag, konkursen, nytt eget företag, uppköpet, andra kärleken, följt av seperationen, första lägenheten, första bostadsrätten och till sist… den STORA kärleken. Träffade kvinnan i mitt liv som - utöver att hon är vacker och rolig - utmanade mig intellektuellt. Hon plockar smäller ned mig på jorden när jag blir för stöddig och hon lyfter upp mig när jag är svag.
Barn. Familj. Lycka. Hus. Jag kommer ihåg när jag klicheartat lyfte henne över trösklen till vårt hus. Jag kommer ihåg när vi fick för oss att vi inte kunde packa upp en enda sak förrän vi hade älskat i alla rum i vårt hus (det var egentligen ett ruckel, men det var vårt). Vi kämpade med bolån, hade våra skitår och här kom vårt första barn och förgyllde vår tillvaro.
Åren gick. Min sambo klättrade i karriären. Jag lyckades sälja mitt företag till en skön person som då blev min chef. Några år av ren lycka följde. Här kom till slut vår dotter till världen. En liten tjej med stora nyfikna ögon. Som tur är fick hon utseendet av sin mor.
Kan berätta hur mycket som helst egentligen. Men…
Något började hända i Sverige. Och det var inte lätt att prata om. De ENDA jag har kunnat prata med är de som har varit i samma situation som jag. Alla utländska vänner som jag gick i skola med har uttryckt samma sak nu när de är vuxna. Varför gör inte myndigheterna något åt invandringen? Typ “jävla svennar, varför säger de inte ifrån?!” Varför ställer Sverige inte KRAV på de som kommer? Varför är ett medborgarskap inte värt något? Vi har ALLA minnen av våra föräldrar som slet med sina jobb, slet med språket, peppade oss barn att gå till skolan, lära oss saker… BLI något. Mina svenska vänner är mer försiktiga med att uttrycka sig. Jag har lättare att försvara Sverige än mina svenska vänner. Förstår ni hur SJUKT det är för mig?! Och jag och mina vänner har ändå under livet ändå stött på rasistsvennar från mindre satellitorter. Vi förstår att dessa idioter inte representerade Sverige. Vi var arga på DEM och inte hela jävla svenska folket.
Mina föräldrar är fan vansinniga över vad som pågår i Sverige. De kämpade som galningar, de var tacksamma och de ville bli en del av Sverige samtidigt som vi - i hemmet - höll kvar de traditioner som vi tyckte om. Sverige möjliggjorde mig och mina syskon. Mina föräldrar fick se oss - i Sverige - bli högutbildade, få jobb och möjligheter som är få förunnat. Och sedan förändrades allting. Sverige började krackelera, förfalla och jag började oroa mig för framtiden. Såg mina så starka föräldrar bli äldre, orka lite mindre och sedan gick de i pension. Blev tvungna att flytta från huset eftersom de inte hade råd att bo kvar på de få slantar som låg i pensionskuvertet. Sedan blev pappa sjuk i cancer och när väntan på operationen (vården har helt fuckat ur) blev helt absurd… skramlande vi till operation utomlands nu i mars. De kommer hit till Polen efteråt. Förhoppningsvis. Om allt går bra. Jag ska då berätta om mina planer att flytta dem hit permanent.
Mina jobb har gjort att jag har rört mig i Malmö. ÖVERALLT i Malmö. Rika som fattiga områden. Och sakteligen började jag se en hel del som gjorde mig oroad. Installerade IT-system i delar av Malmö där vi fick ringa polisen för de inte gillade vår firmabil. Fick vår bil sönderslagen men “brott kunde inte styrkas” trots vittnesmål. Tror ni polisen åkte ut till oss för att kolla på bilen? Jo, tjena. Jag mötte en gammal skolkamrat som det inte gått så bra för… och blev överraskad över att hans fru hade slöja. “Det är enklast så… du förstår inte.” sa han till mig med sorg i blicken. Effekten av att inte ha råd att flytta till ett annat område. Tyvärr förstod jag inte honom. Jag har varit med om för mycket i mitt liv för att böja mig för några idioter i skägg.
Ständigt alla dessa små tecken på att något inte stod rätt till.
Sverige skiter ett stort stycke i dessa utsatta Malmöområden. DU läser inte om dem för ni hänger inte på samma ställe på nätet. De gör sig inte hörda för de läser inte media på det sätt som du och jag gör. De är fullt upptagna med vardagen. De försöker inte göra sig hörda för enligt dem “är det inte lönt för ingen bryr sig”. Istället är det diverse fjantar (typ Behrang fucking Miri - ett förstklassigt svin enligt mig) som “för deras talan” i egna “nobla syften” för att bygga sina egna karriärer. Åk ut till problemområden i Malmö och fråga de som bor där om dessa människor så kan ni få det bekräftat på två minuter. Det är två helt olika världar. De har helt andra prioriteringar än vad du och jag har. Det är inte fel… det är bara deras sätt att överleva. Samhället skiter fullständigt i dem och sådant får konsekvenser på sikt.
Så det var redan illa. Sedan började det på allvar hända saker.
I Malmö kom sedan EU-migranterna - som ockuperade mark och betedde sig som svin. De var överallt… noga fördelade de upp alla offentliga ytor mellan sig. Alla såg detta, alla visste egentligen men ingen reagerade. Malmös system krackelerade långsamt men säkert. Skäggiga vänstertomtar vurmade för EU-migranterna och tyckte att de skulle få en bit mark. Att det var Sveriges skyldighet etc. Vi som jobbar ska betala… för ANDRA länders medborgare?! Fuck no. Vänsteridioterna fick LÄNGE härja mer eller mindre oemotsagda i debatterna.
Jag såg tiggaren vid Netto bli hämtad av en fet jävel varje kväll. Innan hon hoppade in i bilen räknade han hennes stålar. Jag såg samma feta jävel köra bort svenska a-lagare vid ett flertal tillfällen. Det hela var uppenbart. Ändå gav naiva människor pengar varje dag. Det var tabu att säga något. Alla visste det som regeringens utredare (Varlfridsson?) kom fram till. Ge INTE pengar. Ska ni stötta så ge stålar till en av de organisationer arbetar i Rumänien. Medias äckeljournalister ifrågasatte fortfarande allting. Sluta ge pengar?! Nej, så omänskligt. Sinnessjukt. Och än idag så FORTSÄTTER svennarna att kasta guldtior i parasiternas muggar! WTF? Läser ni tidningar? Rör ni er ute? Förstår ni?
Sedan kom migrationsvågen. Jag har varit på de hem där man samlar flyktingfamiljer från Syrien. Inget bråk. Det är dessa flyktingar som alla svenskar TRODDE det handlade om i början.
Jag har även i kontakt med landsmän som arbetar på HVB-hem för ensamkommande flyktingungdomar. Det riktigt sjuka är - att dessa män vet exakt hur man ska uppföra sig - men det fattar inte kommunens personal. Alla berörda myndigheter daltar med dessa as istället för att sätta ned foten. De skrattar åt er. De vill ha stålar och lägenhet. Araber från dessa regioner är inget ni kommer att integrera. Ni kommer inte ha nytta av dessa idioter. Hela Europa skriker att dessa ekonomiska migranter, dessa våldtäktsbenägna jävla cilivisationshaverister ska ut från landet. Direkt. Vill inte deras länder ta dem emot så frys biståndet eller sätt dem på en flotte. Agera! Skriverier om att 80.000 ska ut. Herregud vad protester det blev från godhetslandet… detta TROTS att svensk polis inte ens klarar att kasta ut 3000 personer om ÅRET. Och nu - under 2016 - kommer antagligen den STORA vågen av migranter. Ni vet… de har telefoner och Internet… de är fullständigt medvetna om att Europa måste stänga sina gränser. Det innebär att de måste ta sig till Europa NU I ÅR om de ska ha en chans att hinna innan dörrarna stängs. 2016 kommer innebära FLER migranter till EU än 2015. Detta fullständigt uppenbara händelseförlopp ser övriga länder i Europa… utom Sverige.
Så vad läser man då i svensk media. Tja, det vet ni lika väl som jag. Idiotjournalister som spenderar spaltmeter över #inteerkvinna, genusperspektiv (skojar ni med mig? dessa araber har inte en susning - en kvinna är en fitta och en barnmaskin enligt dem) etc. Lycka till era jävla idioter. Er värld kommer snart att rasa ihop. Ni kommer bli tvungna att ta in militären innan 2016 är slut. Och medborgarna kommer vara i TOTAL CHOCK eftersom media hela tiden mörkar.
Än värre är just alla svenskar som trott på allting. Som springer omkring och älskar oss invandrare utan att göra skillnad på oss (det ÄR en jävla skillnad på oss invandrare). Dessa plåster springer runt i sina jävla alternativa kläder och är så självförverkligande goda att det fan lyser glorior över deras skallar. Jag känner för att slå varje flanellfjant med surdegsosande skägg på käften varje gång jag ser dem. Jag spottar på er.
Jag känner några invandrare som bedriver verksamhet runt Möllevångstorget i Malmö. Vissa av dem tillhör de araber som faktiskt arbetar jävligt hårt. De HATAR dessa vurmande svennar som flyttat dit för att det är så trendigt. En god vän till mig (från Irak) sa att han fullständigt avskyr hur de mer eller mindre “klappar oss på huvudet” och tycker att vi är så fantastiska. Fan, fatta mannen… de prutar inte ens på torget… de betalar EXTRA! Vem fan tror de att de är? Vem fan tror de VI är?
I mitt jobb såg jag allt bra med Malmö… men också allt dåligt. Efterhand hörde jag mer och mer från kommunanställda (där vi installerade div. system). På Socialförvaltningen. Folk grät. Vi hörde allt där vi stod och jobbade, De hade ingen kontroll. Ingen verkade vågade rapportera uppåt av rädsla av den där jävla rasiststämpeln. De VET. Alla VET. Men alla - för att gynna sig själva - är med i godhetsracet. Ni vet… “om bara alla förstår hur god JAG är” så innebär det ett steg upp. Speciellt dessa krypande slemmon till kommunanställda som varje dag ser verkligheten men som rapporterar osanningar uppåt. I rädsla för att inte få någon stämpel om obekväm, rasist eller liknande bullshit.
Skolorna i Malmö rasar i resultat. Statistiken talar sitt tydliga språk. Effekterna från migrationsvågen kommer vara brutala eftersom staten lade över ansvaret över alla migranter på kommunerna. Nu läste jag i måndags dessutom ett förslag från Matilda Brinck-Larsen att svenska barns fritidsgårdar etc ska öppnas upp så att integrationen ska gå bättre. Alltså… nu ska våra barn användas som ett verktyg i integrationsarbetet. Hon talar om mina barn som “gemensamma”? Våra barn är våra barn och tillhör INTE det här sjuka samhället.
Vardagsvåldet. Jag kan ta hand om mig själv. Tack vare en väns pappa, fick jag tidigt lära mig boxas. Jag är stor och har ingripit vid ett flertal gånger. Har markerat bland unga nästan varje vecka när jag varit ute. Ibland är det rätt grova grejor. Men när jag kommer hem till min son… min dotter … och min sambo… så vill jag inte att de ska lära behöva ta hand om sig själva i en våldssituation. Jag fixar inte oron… jag fixar inte det faktum att om något hade hänt någon av dem som hade jag dödat svinen och stolt tagit mitt straff. Gud nåde den som kommit i min väg.
MINA barn ska njuta av livet. Upptäcka saker. Kunna cykla hem på kvällen. Och jag upptäckte att JAG inte klarar av oron och mina egna mörka orostankar. Jag vill inte behöva… och kan inte… vara överallt. Så en dag sa jag till min sambo att vi måste prata om min oro. Underbar som hon är så förstod hon. Sa vad hon behövde ha uppfyllt för att vi skulle flytta. Så vi planerade resor lite varstans. Hon föll till slut pladask för Gdansk, Polen. Sedan gick allt fort. En resa till dit, hittade mark, diverse tillstånd etc. senare så var papperna klara för att bygga vårt nya hem. Detta har alltså tagit nästan två år.
Nu har jag alltså tagit min familj med mig till ett annat land. Jag har flytt ännu en gång. Som mina föräldrar en gång gjort. Jag har fått en helt ny respekt för mina föräldrar - för det är ett jävligt jobbigt beslut att flytta. Vi gör det för våra barns skull. För att jag - som förälder - ska kunna sova slappt på verandan till vindens sus utan att behöva oroa mig för att de ska komma hem hela och rena. Att min sambo ska kunna ha en kväll ute utan att jag ska behöva vänta på att höra nycklarna i låset för att kunna somna.
Två nätter har jag spenderat i vårt nya hus. Sonen jublade över sitt nya rum, dottern sprang rundor med sin nalle och hoppade över flyttlådorna, sambon svor över att vi gjort av med listan var allting är. Området är fantastiskt, grannarna är underbara och det verkar som om anledningen till vår flytt både roar och oroar dem.
Jag? Lugn. Glad över att vara här. Känner att jag äntligen kan andas. Är inte med i skiten längre. Jag är inte med och BETALAR längre. Ingen oro för att någon ska kalla mig för rasist, haverist eller allt annat. Min sambo behöver inte oroa sig för att hennes chef ska komma på att hennes man minsann rör sig på demonstrationer mot regeringen. Här kan jag vara öppen och svenska myndigheter, svensk media och svenska tjänstemän kan inte göra mig något mer. Här är bra. Ypperlig engelsk-/polsktalande skola. Bra närmiljö. Tryggt. Roligt.
Men jag är ändå sorgsen. Jag älskar Sverige. Det Sverige jag växte upp i… jag tycker om det landet väldigt mycket.
Jag känner - och detta är ingen underdrift - ett stort hat mot de ansvariga. Att ge bort Sveriges välfärd till vad? Otacksamma ekonomiska flyktingar? Till brottslingar? Folk som har “flytt” genom hur många säkra länder som helst för att parasitera på vårt system. Som tjatar om sin jävla primitiva grottreligion? Som ger sig på våra värderingar. På de svagare i samhället, våra barn och kvinnor. Och vad ska Sverige säga till alla de RIKTIGA flyktingar som nu får ta all skit för vad ekonomiska migranter ställer till med? Hur ser man en riktig flyktingfamilj i ögonen när de hamnar på en skitskola i ett utanförskapsområde där lärarna är rädda och våldet härskar? Hur förklarar man för dem att de är dömda till en annan form av misär?
Jag är skyldig Sverige en hel del. Men jag ser ingen väg att återgälda allt vad Sverige har gjort för mig. Ingen lyssnar på oss kritiker. Ingen respektabel tidning skriver om - förstår - folks oro utan att tillskriva oss obehagliga egenskaper. Främlingsfientliga, brunskjortor, ointelligenta, outbildade etc. Vad ska JAG göra?! Jag har EN fucking förtvivlad röst att lägga i ett val 2018. Det känns så långt bort. Jag tror inte Sverige klarar sig till dess utan att samhället tar sådan skada att det kommer ta generationer att reparera.
Jag tittar på alla flyttlådor här. Och jag, två meter lång och enligt mig själv en tuff jävel, sitter med en tår i ögat för alla mina vänner och deras barn, Sveriges pensionärer, tonåringar… ja - alla - som inte kan göra som vi har gjort. Det känns som om jag sviker alla. Samtidigt är jag lättad. För MIN familj är safe (inte bara fysiskt, utan skolmässigt, vård, pension etc).
Fy fan för de som gjort att jag känner så här just nu.
Fy fan för media som underlåtit att granska makten. Som suttit i knäet på politikerna. Ni kommer aldrig få tillbaks medborgarnas förtroende.
Fy fan för politikerna som har drivits av sina ideologier istället för folkets väl och ve. Ert FÖRSTA ansvar är medborgarna och landet. Ni prioriterat andra länders medborgare. Ni borde fan hängas.
Fy fan för alla ni som har sett… som har vetat… som har förstått… men som låtit er tystnad vinna. Eller hejjat på skiten i jakt på egen vinning. Förrädare är vad ni är.
FÖRSTÅ vad som händer… res er. Gör något. Jag är hemma på mindre än sex timmar om ni behöver min - om än lilla, kanske patetiska men helhjärtade - hjälp. Alternativet till aktion är att Sverige tvingas bli något helt annat och det är en förolämpning mot MINA föräldras kamp men det är framförallt ett OERHÖRT SVEK MOT ALLA de svenska generationer som byggde upp landet som gjorde det möjligt för mig och mina syskon att BLI något. Och kom inte med dravlet om att jag ska vara tacksam och erbjuda andra människor samma sak som jag fått. Det. Är. Inte. Samma. Sak. Vi har jobbat, talat språket, ALDRIG gjort brott, ALDRIG kränkt en kvinna och ALDRIG krävt något.
Jag är för evigt tacksam för allt som Sverige - och dess medborgare - har gjort möjligt för mig och min familj. Jag skiter i dessa vurmande människor som - till mitt ansikte - en gång självförintande för hela Sveriges räkning sa till mig att jag behöver inte vara tacksam. Att det är min mänskliga rättighet. Vilken jävla idiot. Jag är tacksam. Punkt. Gillar inte någon det så kan de fara åt helvete.
Ledsen om det är slarvigt skrivet, har druckit för mycket whisky och jag är för trött i hjärtat. Bara kände för att banka ned mina tankar och dela med mig. Jag avslutar med detta:
Är det någon som frågade er om hur Sverige skulle utvecklas? Känner ni att ni fick som ni ville? Är det inte konstigt att det inte fanns pengar till något INNAN migrantvågen kom till Sverige?
Ni som inte kan, inte vill eller har möjlighet att göra som jag. Res er upp. Hitta andra som tycker som ni. Ta kontroll över era liv och er tillvaro. Ingen annan kommer göra det åt er.
Sloga jači nesklad tlači.
/Darko twitter.com/daccraft
PS. Någonstans inom mig hoppas jag att jag har helt fel om allting. Att mina vänner ska mobba mig i framtiden över min fjantiga oro. Att de ska slänga foliehattar på mig varje gång vi träffas för minnet av “Darkos onödiga oro 2015/2016”. Jag hoppas verkligen att det blir så. Jag ska ha foliehatten på mig vid varje tillfälle så alla kan skratta åt mig. Det skulle vara skönt. Jag skulle glatt skratta med dem.
Källa
submitted by Frederna to sweden [link] [comments]


Kärleken kommer och kärleken går Nils Ferlin SHIRLEY CLAMP - Min Kärlek - YouTube HELGVLOGG - Hittat tillbaka till min kärlek för smink!! (I samarbete med Glossybox) Hur kommer ditt år att se ut? (2020, pick a deck) Kärlek kommer - Speeddaten Den blomstertid nu kommer - Joakim Ehn Hitta Min Mobil ★★★ Hitta En Borttappad Eller Stulen Telefon MIN NATTRUTIN! (Detta kommer förändra ditt liv 100%) Min berättelse 'HUR MÅNGA HAR NI VARIT MED?'  KÄRLEK & RELATIONER - Q&A

Om Två Personer Ar Menade Att Vara Tillsammans Så Kommer ...

  1. Kärleken kommer och kärleken går Nils Ferlin
  2. SHIRLEY CLAMP - Min Kärlek - YouTube
  3. HELGVLOGG - Hittat tillbaka till min kärlek för smink!! (I samarbete med Glossybox)
  4. Hur kommer ditt år att se ut? (2020, pick a deck)
  5. Kärlek kommer - Speeddaten
  6. Den blomstertid nu kommer - Joakim Ehn
  7. Hitta Min Mobil ★★★ Hitta En Borttappad Eller Stulen Telefon
  8. MIN NATTRUTIN! (Detta kommer förändra ditt liv 100%)
  9. Min berättelse
  10. 'HUR MÅNGA HAR NI VARIT MED?' KÄRLEK & RELATIONER - Q&A

50+ videos Play all Mix - Kärleken kommer och kärleken går Nils Ferlin YouTube I Folkviseton (Mitt Hjärta är ditt) - Duration: 2:37. Keeley Tweedy 67,480 views Här är min hyllning till sången ''En blomstertid nu kommer'' Dess lyrik och melodi träffar mig rakt i hjärtat och får en härlig känsla av hopp och kärlek att infinna sig. Med detta system kommer du vet var din mobiltelefon: Om du precis har tappat bort, kan du hitta det och det kommer att se dig att undvika onödiga steg som att kalla ditt telefonbolag för att ... MIN NATTRUTIN! (Detta kommer förändra ditt liv 100%) Jag vill jättegärna veta mer om dig? Hur är dina morgon rutiner? Låt mig veta i kommentarsfältet :-) ---... Hej! Detta är min första pick a deck läsning på Youtube! Jag är född empat med intuativ förmåga och har väglett i tarot sedan jag fick min första tarotlek när jag var 10 år. Det här ... OM OSS Instagram: LozAngelos & Oliver_Wiksater Snapchat: Aangeloz & Oliver_Wiksater Kontakt: [email protected] Det här är min berättelse. Den handlar om mig, var jag kommer ifrån och om att hitta min egen plats i livet. Men framför allt handlar det om min kärlek till musik och om hur min kärlek för ... Jag älskar att denna videon är i samarbete med ingen mindre än Glossybox! Personligen så älskar jag hela deras koncept! Varje månad får man hem fem spännande... Karim vill hjälpa sin bästa kompis Krister att hitta kärleken och anmäler honom till Speed Dating. Melodifestivalen 2004